Aftonbladet – 23 april 1856, sida 3

EBLANDADE ÄMNEN. — Canrobert på bal. På den lysande bal, som franske finansministern nyligen gaf i Paris, blef t:arskalk Canrobert, just som han steg in i salen -tilltalad af en förtjusande dam, som sjelf bjöd upp honom till nästa dans med följande ord: Marskalk, anse mig som en ryss och låt mig dansa! — Omöjligt, mademoiselle, vi hafva ju vapenhvila. — Då ber jag om amnesti för min djerfhet, — och med detsamma gaf hon marskalken en blick, så eldig, att den kunde jemföras med blixtarne från ett helt batteri. — Canrobert bjöd.damen sin arm och förde henne omkring salen, der han till sin lycka snart stötte på en ung officer, med stort renommå som polkist och valsör. — Var så god och dansa som min representant med denna dam — yttrade Canrobert; — men glöm icke, att denna afton en marskalk afundats en underlöjtnant. — Enkelt betemedel met fressa. Uti en rysk journal rekommenderas lommegräs (Draba verna; Capsella bursa pastoris) såsom ett säkert och enkelt botemedel mot frossa; sjelfva beskrifningen är af följande lydelse: Ifrågavarande medel förtjenar, i afseende å dess enkelhet och utomordentliga verkan, en synnerlig uppmärksamhet. Jag har — säger insändaren — ganska ofta gjort bruk af detta medel och alltid med fullkomlig framgång uti de mest envisa intermittenta frossor, efter det man redan fåfängt för ökt chinin, qvassia, nux vomica med flere apoteksmedel. Naturligtvis hafva ofvannämde medicinska medel botat otaliga menniskor, men också många af dem hafva, vid minsta oförsigtighet, fått recidiv. Deremot har det aldrig händt, att någon, som : blifvit. botad med ifrågavarande. medel, återfått frossan, oaktadt dietfel, hvilka äro omöjliga att förekomma hos allmogen, såsom att hindra den förtära mjölk, hårdkokta ägg, kål, rödbetor m. m. Sjelfva användandet af ifrågavarande ört är följande: Man tager ett tredjedels lod pulveriseradt lommegräs, delar det i fyra jemna delar samt intager deraf morgon och afton en del uti ett litet spetsglas rent bränvin; åt barn gifves !V, eller !, dosis, allt efter-dess ilder. Jag vågar djerft påstå att sjukdomen, sedan v4 lod af detta pulver blifvit af den sjuke intaget, måste vika, så våldsam och ihärdig den än må vara, samt aldrig lemna recidiv; icke heller skall detta medel utöfva något menligt inflytande på magen såsom andra medel. Härvid måste anmärkas att enlast bladen, men icke rötter eller stängel, af denna rext böra begagnas; bladen äfplockas, medan växten innu blommar, torkas sorgfälligt uti solen, pulveriseras lätteligen samt förvaras-i en väl tillsluten flaka uti torrt rum. Uti medicinen spelar detta gräs cke ännu någon rol, och jag har ej ens öfverkommit let å apoteken; men öfverallt ligger det för allmosens fötter, utan att denna anar örtens kraft., (Posttidningen.)