Aftonbladet – 23 april 1856, sida 2

måtte städse fortfara. Men för att framdeles) göra den mera enkel och lätt för fruntimmerna och bespara dem mycket sökande för att finna rätt på barnen, som ofta flytta med fosterföräldrarne äfven på andra tider än flyttningstiderna, hade några åtgärder blifvit påtänkta, öfver hvilka intendenten vid barnhuset, hr major Öman, skulle komma att vidare meddela sig med centralkomiten. Mll Bremer fortfor: Vid vårt sammanträde förlidet år talade jag med eder om de fruntimmersföreningar, som i samma anda och för samma ändamål, som vår, allt talrikare uppstå inom vårt land, om dess ädlaste blommor, och omtalade fyen några sådana i våra grannländer Danark, Finland och Ryssland. En utmärkt änkare och författare, den förre preussiske ministern i England, Bunsen, har uti ett nyligen utgifvet arbete anmärkt såsom ett af vär tids mest utmärkande tecken de fria föreningar, son allt talrikare bilda sig i alla odlade länder för vissa gemensamma mål. Föreningsandan, säger han, är på en gång tidens däon och goda geniusn. Och det är tydligt för hvarje uppmärksam betraktare af tidens tecken, att de äro de konstellationer, som liro i uppgående på tidens himmel, de, som skola i ondt eller i godt beherrska folkens framtida öden. Bland dessa konstellationer ha, sedan ett par årtionden, fruntimmersföreninveröe begynt intaga ett eget rum, begynt lysa mod ett eget ljus, icke starkt och bländande, utr mildt såssm den himlakropps, hvilken i jordens nätter sprider sin stilla, hugsvalande larlict, f upplyst af en osynlig sol; eller ken ur en trofast systers, en älvande moders öga. I dag anhäller jag om er uppmärksamh t för en kort framställning af skyddsmoderns värl, Ty skyddsmodern är vår förenings skö