Aftonbladet – 23 april 1856, sida 2

Hr TROTTETS FÖRELÄSNINGAR om kyrkans utveckling under första århundradet, betraktad I förbållande till kyrkans tillstånd I våra dagar. Första Förelåsningen. Enligt den plan, som hr Trottet redan uti sin inbjudning till allmänheten offentliggjort för dessa på franska språket hållna föreläsningar, skulle den första hafva till föremål den apostoliska kyrkans födelse och första segrar. Denna föreläsning egde rum, såsom vi i går berättade, sistlidne måndag för en krets af omkring 100 åhörare, synbart lifvade af den värma och af den utmärkta talareförmåga, hvarmed hr Trottet utvecklade sitt ämne. Vi lemna hären sammandragen redogörelse för det väsentliga af denna föreläsnings innehåll. Den kristna kyrkan hade den judiska teokratien till vagga, och såg att börja med i Kristus endast det utvalda folkets konung. Apostlarne, öfvertygade att deras sändniug endast hade afseende på judarne, hade visserligen icke för afsigt att skilja sig från synagogan. Också trodde de sig så föga kallade att predika evangelium för hedningarne, att Petrus måste erhålla en särskilt uppenbarelse för att begifva sig till den fromme Cornelius, och att nyheten om hans besök hos denne senare förorsakade en liflig rörelse bland de troende i Jerusalem, såsom man erfar af Apostlagerningarne. Den nyfödda kyrkans yttre form var säledes hufvudsakligen judisk, och de första lärjungarne frigjorde sig aldrig från utöfningen af de mosaiska religionsbruken. Man förstår således, att de i början betraktade evangelium såsom fulländningen af den bygnad som grundlades på Sinai. Dessutom var ingenting naturligare. Apostlarnes mångfaldiga erfarenheter, deras fördomar, de Lufvudsakliga dragen af deras sedliga karakter, deras naturliga själsriktning, allt detta måste mer eller mindre motväga andens inflytande på dem, och de voro lika väl underkastade framåtskridandets lag inom kunskapens som inom trons område. Med stöd af åtskilliga ställen i nya testamentet, och företrädesvis åberopande Apostlagerningarne, kap. 2, v. 44 -47, samt kap. 4, v.32—35, visade talaren, huru i den nyfödda kyrkan formen, det vill säga den mosaiska auktoriteten likväl tjenade till ram åt ett lf, hvars utveckling skulle senare höja de kristne vida öfver denna ståndpunkt. Lärjungarne af den uppståndne Messias visade sig ega en gudomlig kraft, och bebådade för det utvalda folket ett nytt tidehvarf. Den heliga anda, hvars närvaro bevittnas af de gåfvor han meddelade, uppfyller deras profetior