Aftonbladet – 23 april 1856, sida 2

naste blomma. Genom henne för ämligast kan den hoppas att väl uppfylla sitt åtagna vigtiga värf, att verkligen hjelpa familjen och uppfostra det faderoch moderlösa barnet, så att dess himmelske fader en dag måtte i dess anlete igenkänna dragen af sitt barn. Vi anse fruntimmersföreningarne vara bland tidens mest glädjande tecken och verkliga vårbud fill menskligheten. Men hvad som gör dem dertill är, att de i samhället representera den moderliga principen, d. v. s. den älskande, fostrande principen i menniskonaturen. En frejdad svensk författare, biskop Agardh, har nyligen anmärkt, att hvar qvinna vore i grunden en barmhertig syster. Jag ville säga, att hon borde vara det; ty hvar qvinna är i grunden en tillämnad moder, och den barmhertiga systern är en moderligt vår-. dande vän för de värnlösa, de små, de sjuka och vanvårdade på jorden. Derföre också är skyddsmodern, som jag kallat blomman af! vår förening, en fullkomligt naturlig produkt i af den qvinliga naturen och af det ädlare. samhällshfvet. Jag har sagt, att hvar qvinna var en till-! ämnad moder, Behöfver jag rättfärdiga detta! yttrande inför er, vänner och raedlemmar af, vår moderliga förening? Är det icke all-: mänt erkändt, att det finnes inom alla icke alldeles urartade qvinnonaturer hvad vi kunna kalla ett moderligt hjerta? Vi ha säkerligen alla känt det röra sig inom oss. Vi vore icke här eljest. Guds kallelse, Guds fingervisning i denna hos vårt kön allmänna känsla är tydlig. Likväl se vi en stor del qvinnor, isynnerhet af samhällets bildade klasser, icke i vanlig mening hörsamma den, icke bli ar emedan de icke gifta sig, Orsakerna till kunna vara flerahanda, men en af de väsentligaste är troligen, att i de flesta län-!