Aftonbladet – 23 april 1856, sida 1

Bödeln !... allt bättre och bättre!...n jublade Pontis, hoppande af fröjd. Esperance sammanknäppte sina händer, hans ögon slötos. Den våldsamma rörelse, som han gjorde för att beveka chevalieren, utmattade Honom helt och hållet, och han föll till hälften afsvimmad ned på kudden. Den förskröckte Crillon omfattade nu den unge mannen med sina armar och började smeka honom som man smeker ett barn. Se så, min stackars gossev, sade han, jag skall icke mera säga ett enda ord om de der vinnorna ... ni försvarar dem... ni förlåter em... då har icke heller jag något med dem att göra och lofvar att inte omnämna dem för nägon.s Är det säkert ? frågade Espårance svagt. Ja visst, icke en gång för konungen. Är ni nu nöjd 2 Tack, mumlade den sårade med en blick, som uttryckte hans hjertas hela varma tacksamhet. Ni ser, att ni får mig till hvad ni vill, Espårance ... Qvinnorna komma således alldeles ifrån affären,. fortsatte Crillon, tro mig, de bli dock förr eller senare belönade för hvad de gjort... Med karlen är det någonting annat, öfver honom förfogar endast jag; då jag kommer från Saint Germain, skall jag genast låta hämta honom. Espårance ville tala, men hans mattighet var för stor. Ni behöfver icke säga någonting, stackars barn, jag förstår er i alla fall, ni fruktar rättegångar, konfrontationer och obehagliga upptäckter, hvarföre ni helst önskar att få hela sakon nedtystad ... var icke detta ertanka? Espårance svarade ja, med en svag rörelse på ögonlocken. (Forts. följer.)