Aftonbladet – 23 april 1856, sida 1

Den besegrade Esperance iakttog en sträng tystnad. : Du har således samma åsigt som jag, Pontis; bra min gosse. Jag far nu till Saint Germain, för att träffa konungen; han tycker om historier, och jag skall, harnibeu, icke underlåta att traktera honom med den här; den skall, på min ära, nog intressera honom; och då han får veta alla de vackra biomständigheterna... åh jag skall berätta dem med en amatörs hela skicklighet. Min herre, min herre, hviskade Esperance, bevilja mig åtminstone en enda bön. Jag vet hvad ni menar... ni vill begära nåd för de begge trollpackorna DEn... Jag besvär er, inga narmn, afbröt Esperance. vEtt par hyenor, hvilka äro första orsaken till det onda och kanhända icke en gång främmande för brottet. Chevalier b För brottet!.., bra sagdt., upprepade Pontis och gnuggade händerna af förtjusning öfver Crillons vrede. Hvem vet om de icke till och med utlagt snaran, ty jag påstår att det var en snara, fortfor Crillon, allt ondare och ondare. Ja visst, var det en snara, ropade Pontis helt strålande. Och ni vill att man skall skona dylika vilddjur, efter hvad jag redan förut vet på deras räkning. ; Haf medlidande för min skull, drif icke hämden längre än jag skulle ha drifvit den sjelf, hviskade EspÅrance. ; Och hvarför icke ?... ett svagt hjerta för-. låter alla ögonblick, men rittvisan förlåter aldrig. Rättvisan !... bravol... inföll Pontis. Alla dagar ger en god kristen nåd, men bödeln benådar aldrig.