Aftonbladet – 23 april 1856, sida 1

jag skall kala det för ett brott... ett nidingsdåd . .. ett bofstreck? Jag tänkte att saken endast anginge mig... och en gång frisk ... Gör mig icke vansinnig, Espårance!... aj för fan hvad jag skriker, förlåt mig mitt stackars barn... jaså, saken angår endast er... hvad är meningen med det? Att jag ämnar betala hans knifstygn med en dugtig värjstöt. Harnibieu!... om jag visste det, vore jag i stånd att låta er dö helt öfvergifven i en vrå, som vore ni en gammal häst!... hvar har ni hemtat era förryckta åsigter ifrån ?... Värjan emot en knif?... vet ni då icke att man ej mera begagnar sig af dolkar?... såå, ni skulle då slåss mot en mördare... nej se, det förbjuder jag er, och jag skall om så behöfs tvinga er till lydnad. Men, chevalier, man bör noga känna alla de olika omständigheterna; ban har kanhända blifvit utmanad ... ,Utmanad af en fredlig förbivandrande, utmanad af en ung karl, som går för att gapa på en balkong, eller kommer derifrån, Utmanad! Men då gömmer man sig icke i skuggan af en man, och man faller icke i smyg öfver sin angripare. Jag upprepar att ni kanhända icke känner detta mötes alla detaljer. Crillon vände sig häftigt till .Pontis. Du har således ljugit för mig ? sDet har jag icke sagt,, tillade Espårance, Nej, min general, jag har icke ljugit utropade Pontis lifligt... det är herr Espå,rances godhet, som förleder honom till en löjlig svaghet; tro mig, herr chevalier, det var ett mord med så förfärliga detaljer, att de kunna låta håren resa sig på en kristens hufvud.