Aftonbladet – 22 april 1856, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. I. anledning af det beriktigande, som kammarjunkaren J. v. Engeström på Kipplingeberg i gårdagens Aftonblad meddelat; torde det tillåtas mig, som äfven hade uppdrag att deltaga i utarbetandet af förslag till nytt reglemente för Upsala läns rotehållares enöreskassa, att lemna följande upplysningar, ehuru jag allt för väl inser att den sak, Hvarom här är fråga, blott kan intressera delegarne i nyssnämde kassa. 1. För något mer än tvenne år sedan framkallade det inom Upsala län länge hysta missnöjet med sättet, hvarpå enöreskassans årliga räntemedel disponerades, ett förslag, väckt af några rotehållare, om enöreskassans återförande till sin rätta och ursprungliga bestämmelse, samt, i konseqvens dermed, om upphörandet af alla bidrag från samma kassa, till den obehörigen tillkomna s. k. gratifikationsfonden. Detta förslag hade sannolikt icke mött ringaste motstånd, om icke berörde fond burit den helt och hållit oegentliga benämningen af hertigens af Upland gratifikationsinrättning. I ett särskilt afgifvet utlåtande ogillades derföre förslaget på det aldra ifrigaste af kassans direktion; som likvisst omsorgsfullt undvek att yttra sig rörande förslagets rättsenlighet. — Emedan hr v. Engeström var ledamot i direktionen, underskref äfven han utlåtandet, likvisst med en slags reservation, hvilken af alla, så vidt jag erfarit, betraktades liktydig med ett ogillande af. direktionens åtgärder för gratifikationsfondstillskottets bibehållande. 2. Då rotehållareombuden i April-månad förlidet år hade sammankomst i anledning af ofvan omförmälte förslag, bevistade hr v. Engeström sammankomsten, i sin egenskap af ledamot i direktionen. Han hade då bestämt en gång, och, om jag ej missminner mig, till och med tvenne gånger ordet under diskussionens fortgång (detta synes hr v. Engeström hafva förglömt då beriktigandet nedskrefs); men icke ett enda ord undföll hr v. Engeström, hvaraf man kunde sluta till, att hans öfvertygelse då var, att det kräftsår på enöreskassan, hvilket kallas gratifikationsfond, skulle, fortfarande hållas öppet. 3. Då, med anledning af rotehållare-ombudens fattade beslut om tillskotten till gratifikationsfondens upphörande, ett nytt reglemente för kassans förvaltning befanns nödigt, uppdrogs utarbetandet deraf åt vissa. komiterade, bland hvilka herr v. Engeström var en. Under öfverläggningarne om detta reglemente undföll hr v. Engeström icke ett enda ord, som kunde gifva komiterade ens en aning om, att hr v. Engeström var af motsatt öfvertygelse med dem i fråga om gratifikationsfonden. Var hr v. Engeströms öfvertygelse redan då, att berörde fond skulle fortfarande underhållas, hvilket jag anser mig hvarken kunna påstå eller bestrida; så måste jag dock bekänna, att hr v. Engeström med en förvånande skicklighet använda Talleyrands sats: Menniskorna hafva fått orden, för att medelst dem dölja sina tankar., Det var sannolikt just emedan pluraliteten bland rotehållarne icke hade sig bekant, att hr v. Engeström possederade denna förmåga, som de förvånades öfyer att hr v. Engeström vid sista rotehållaresammankomsten röstade för tillskottens till gratifikationsfonden bibehållande, — och tidningen Upsala,, i sitt referat af sammankomstens förhandlingar, äfven lät denna förvåning framskymta, egentligen för att antyda hr v. Engeströms rörlighet i öfvertygelse eller mottaglighet för nya intryck. Stockholm den 19 April 1856. P. Fr. Mengel. Ae oo