Aftonbladet – 22 april 1856, sida 2

Besök, Knappt hade Pontis hunnit gömma börsen vid sitt bröst, innan herr de Crillon inträdde i rummet, åtföljd af den munk, hvilken inom samfundet tjenstgjorde både som läkare och fältskär. Crillon var djupt upprörd och i hög grad orolig, men lika van vid att lida som att se andra lida, var hans fattning temligen god och hans ansigte förrådde för ett ovant öga ingenting annat än hans vanliga fryntliga belåtenhet; han berömde med högljudd röst och på en gång allt, så väl den sjukes utseende som vädrets skönhet och väggarnes praktfullhet. Den ädle chevalierns första ord utvisade dock genast hans ängslan, ty af någon annan än en verkligt skakad själ hade de nästan varit dumma. Se der, sade han, ha vi en vacker gosse, som känner sig fullkomligt lycklig öfver sin lilla skråma, ty utan den skulle han aldrig ha fått en så här präktig boning. Hela Frankrike kan icke uppvisa maken till hotell. Hvilket lyckofynd!... en säng sådan som hos genovefainerbröderna finner man min sann icke öfverallt... harnibieu och en kardinalsäng till på köpet. Pontis skrattade knappt. Gud gifve att jag funnit en dylik för hvarje gång jag varit såradn, fortsatte Crillon, men mina femtio blessyrer sleto mera ondt än så. oe