Aftonbladet – 22 april 1856, sida 1

samtalsrum och tillika salong vid mindre högtidliga tillfällen. Detta rum skulle förmodligen i ett annat kloster ha blifvit användt till kök, men genovefainerna hade genom en ganska klok anordning dolt sitt kök i byggningens mest undangömda hörn, anseende det, icke utan skäl, för ett ogästvänligt bruk, att låta dem, hvilka man icke bjuder till middagen, dock inandas de aptitliga matångorna. Det var äfven nödvändigt att man under fastedagarne ej kunde känna lukten af de stekta kycklingar eller rapphöns, hvilka der tillagades, ty ehuru dessa fel mot stadgarne endast gjordes för de sjukes skull, kunde ändå möjligtvis hela stiftelsen ha förlorat något af det rykte för måttlighet och samvetsgrannhet, som bon åtnjöt i den kringliggande trakten. Denna stora sal, hvars panelningar och golf voro inlagda med ek, pryddes af många stora och utmärkta målningar, hvilka den högvördige priorn erhållit såsom vänskapsbevis af flera förnäma vänner och högt uppsatte gynnare. För öfrigt bestod dess möblering af tunga ekfåtöljer och. en i taket hängande antik, ovanligt stor lampa. Genom de höga fönsternas små, i blybågar infattade rutor inträngde endast en svag dager, ty de tjocka sammetsgardinerna dolde afundsjukt den sköna, solbeglänsta nejden för de besökandes ibland rätt verldsliga blickar. En liten trappa ledde härifrån upp till priorns våning, och en annan, något större, förde till munkarnes rum, hvilka lågo helt och hållet afskilda från klostrets öfriga lägenheter. Till höger utsträckte sig de fromme brödernas matsal, hvilken, tack vare dess väl inrättade arkitektur, var lika varm och ombonad om vintern, som luftig och sval om sommaren; man återfann der i den högsta fulländning samfundets styresmans nästan småaktiga noggrannhet, hvilken öfverallt syntes