Aftonbladet – 21 april 1856, sida 3

) I underhusets session den 15 dennes med: delade understatssekreteraren i krigsministårer hr F. Peel, att främlingslegionerna komme Jatt upplösas så snart omständigheterna sådan I medgifva. Inga pensioner äro dem tillförsöTkrade, endast en utbetalning af flera måna ders sold såsom skadestånd. Soldaterna skola fortskaffas antingen till Goda Hoppsudden. till Canada eller till deras hemorter, allt efter deras egen önskan. — I afseende på fördelningen af engelska medaljer till de franska trupperna meddelade hr Peel, att bland hvarje tusende fransmän skola tio de värdigaste erhålla engelska medaljer. — Derefter förekom hr Spooners förslag att undandraga det katolska prestseminariet i Maynooth det årliga understöd det hittills uppburit af statskassan. Ehuru bekämpadt af lord Palmerston, antogs förslaget slutligen med 159 röster mot 133. — I föregående dagens session (den 14 dennes) lofvade lord Palmerston att framlägga alla de handlingar, som angå värfningarne i utlandet, till följd af hvilket tillkännagifvande hr Baillie förklarade sig beredd att återtaga en af honom väckt motion i detta ämne. Hr Peel har slutligen i underhuset förklarat, att den i Chelsea sittande militärkommissionen ej kommer att ingå i någon detaljundersökning angående intendenternas förfarande, utan kunde dermed sammanhängande ämnen endast i förbigående blifva under förhandlingarne vidrörda. Den på telegrafväg redan omförmälda not i Times, som omförmäler besättandet af gränsen mellan Parma och Piemont med österrikiska trupper, lyder sålunda: Från ganska god källa erhålla vi den underrättelse, att österrikarne stå i begrepp att åt piemontesiska sidan militäriskt besätta Parmas gräns. Hade icke denna underrättelse kommit oss tillhanda från det mest tillförlitliga håll, skulle viicke ha satt myc ken tro dertill; så otrolig låter saken. De afskyvärda lönnmord, som på senaste tiden i Parma skändat frihetens sak, äro oss ganska väl bekanta. Men är väl Österrikes militäriska qvacksalveri ett botemedel mot detta onda? Man bör billigtvis förundra sig deröfver, att den österrikiska regeringen under den europeiska politikens närvarande ställning, i en tidpunkt, då den italienska frågan såsom ett helt blifvit till pröfning förelagd en allmän kongress af Europas nationer, funnit tillfället lämpligt för ett nytt aggressift steg. Är det fråga om det österrikiska intresset uti Italien, är detta steg i alla hänseenden kortsynt. Det försäkras, att det nya amerikanska sändebudet, hr Dallas, förelagt engelska regeringen ett förslag till slitande af den centralamerikanska tvisten. Enligt detsamma skulle protektoratet öfver Mosquito-området fortfarande tillhöra engelsmännen, utan attde dock vore berättigade att på denna landsträcka uppföra befästningar eller underhålla trupper. Den för närvarande i engelsmännens våld befintliga ön Ruatan skulle afträdas till republiken Honduras, men Belize likväl förblifva i engelsmännens händer. Greytown skulle liksom hittills förblifva en obefästad frihamn. Daily News påstår, att ottomaniska området inom :6 månader skall vara utrymdt af alla främmande trupper. Brissel-bladet Emancipation säger sig ha erfarit från London, att 10,000 man af Krimarmån skola under sir John Eyres befäl sändas till Canada. Morning Advertiser, berättar, att fredsslutet kommer att i England högtidligen firas på drottningens födelsedag, bland annat genom en revy i Hyde-park öfver 12,000 man. Morning Advertisers påstår, att en tvist hotar att uppstå mellan Förenta Staterna och Österrike, på den grund, att en amerikanare blifvit i Österrike dömd till 10 års tvångsarbete utan att få tillstånd ens vända sig till sitt lands sändebud, som sedermera begärt del af rättegångshandlingarne, och, då intet svar erhållits, hotat att, om intet tillfredsställande svar inom en månad lemnades, skulle han begära sina pass.