Aftonbladet – 21 april 1856, sida 2

vit af protestantiska andliga afgifna emot frinureriet. — Det är nogsamt bekant, att man såväl i Preussen som i Hamburg och Läbeck sedan lera år tillbaka beklagat sig öfver de temlisen tryckande transitoafgifters som sedan år 1839 blifvit af Danmark påbjudna för alla varuförsändningar genom de med Danmark örenade hertigdömena Holstein och Lauenburg, och hvarigenom den betydliga och vigtiga andväga varuförsändningen mellan Nordsjön och Östersjön, äfvensom mellan sistnämde haf och det inre Tyskland, drabbas af en tryckande eller åtminstone högst känbar börda. Ännu har välicke inom vårt eget land yttrats någon högljuddare klagan öfver dessa transitoafgifer, men vid närmare kännedom af nämde varutrafiks beskaffenhet finner man dock, att ust den svenska handeln betalar nära nog den drygaste andelen af ifrågavarande afgifer. Orsaken till den tystnäd, som i detta hänseende hittills hos oss iakttagits, torde förnämligast böra sökas dels i vårt handelsstånds obenägenhet emot oftentligt framläggande af besvär och klagomål, derest ej klämningen blir alltför olidlig, dels uti det i vårt land allmänna deltagandet för Danmarks kinkiga ställning, hvilket endast kunnat ökas genom de orättvisor, som danskarne lidit från Tyskands sida. Sålunda hafva äfven i sjelfve Öresundstullfrågan bearbetningarne för afskaf. fandet af denna just för vårt land mest obil liga tull icke heller från den svenska sidan varit så ihärdiga och kraftiga, som afseendet på vår handels och sjöfarts billiga fordringar eljest synts kräfva, och skälet härtill bör otvifvelaktigt endast sökas uti den för vårt danska brödrafolk så vänliga och välvilliga stämning, som dess ädla och kraftiga strid för Skandinaviens frihet och sjelfständighet uppväckt i svenska hjertan. Då det emellertid är troligt, att det emellan Sverges och Danmarks folk rådande broderliga förhållandet just gifver den bästa borgen för att billiga anmärkningar mot de missförhållanden i tullväsendet, som hvila så betungande på vår varuförsändning genom de lauenburgska och holsteinska områdena, skola vinna tillbörligt afseende, hafva vi ej velat neka att .i vår tidning intaga nedanstående oss från Libeck tillsända tryckta promemoria, som på ett klart sätt framställer beskaffenheten och betydenheten af ifrågavarande transitoafgifter, hvilkas nedsättning eller afskaffande torde blifva föremål för underhandlingar i samband med dem, som nu pågå rörande kapitalisering af Öresundstullen. Promemorian, hvars innehåll i hufvudsaken öfverensstämmer med en utförligare artikel i samma ämne, som äfven för någon tid sedan fanns införd i tidningen Hamburger BörsenHalle, är af följande lydelse: LUBECK i Mars 1856. De förhandlingar, som för närvarande i Köpenhamn äro å bane angående inlösningen af Öresundska tullen, måste nödvändigtvis leda det vid trafiken på Östersjön intresserade handelsståndets uppmärksamhet på den Transittull, hvilken ännu alltid å danska regeringens sida uppbäres för landtransporten mellan Elbefloden och Östersjön, och isynnerhet mellan Hamburg och Liäbeck. Af alla vägar, som förmedla vesterns handelstrafik med de nordliga länderna kring Östersjön, är, såsom kändt, förbindelsen mellan Hamburg och Liäbeck icke blott den äldsta, utan äfven ännu alltid den kortaste säkraste och mest freqventa. Förr underhållen på en chausse, som på den rakaste vägen förenade begge städerna, har densamma, sedan Liäbeck-Bichenska jernvägen, som tillika direkt förbinder Libeck med Berlin och med Elbefloden vid Lauenburg, blifvit färdig, sedan år 1851 erhållit den fulländning, som svarar mot nutidens fordringar. Under det fordom den urgamla handelsvägen genom Holstein, under skydd af gamla fördrag, varit fri från hvarje tullafgift, behagade danska regeringen den 1 Januari 1839 betunga trafiken genom Hol stein med en transittull, i början af 10 skillimzar, sedermera af 5 sk. läb. cour. för hvart 100 brutto, jemte 6 4 tillägg för arfvode och sportler, och befriades derifrån blott enskilta artiklar, isynnerhet flertalet af ryska produkter. Denna, i anseende till vägens korthet, dubbelt tryckande pålaga utsträcktes redan året derpå äfven till hertigdömet Lauenburg genom hvilket nu jernvägskommunikationen mellan Liäbeck och Hamburg leder. Men ju mera, just genom denna senare, transportkostnaderna mellan begge städerna i nyare tider nedtrycktes, desto mera känbar blir den tunga, som genom transittullen upp: kommer för den öfver Hamburg och Libeck ledda trafiken med de norra handelsplatserna vid Östersjön och dess vikar. Ty under det den af jernvägsbolaget fastställda frakttaxan för normalgods å 100 I från Läbeck till Hamburg endast uppgår till 5?,, silbergroschen, från Liibeck till Lauenburg (slutpunkten af lauenburgska området vidElbefloden till anslutandet af de hannoverska jernvägarna) blott 3 ,, sgr., slutligen från Libeck till Bächen (anslutningspunkten till Berlin-Hamburgska banan i rigtning mo Berlin och Wittenberge) endast 25,, till 3,, sgr. inclusive kostnader för afhämtning och framleverering, belöper sig den transittull, Danmark uppbii för hvarje af dessa vägsträckor, till 4sgr. pr 100 och är således, allt efter den olika riktningen, an tingen lika stor som nettofrakttaxan, eller öfverstiger densamma ännu med till och med 100 procent. Uppbärandet af ea så enorm tull på en blott några få mil utgörande vägsträcka måste förvåna; förklarligt blir det likväl i någon mån genom det samband hvaruti den står till öresundska tullen, i det denna så att säga sjötransiten pålagda tull skulle sär kerställas genom ett konformt betungande af den hitintills fria landtransiten. — Detta sammanhang, såsom det framgår af sakens natur, bekräftas isynnerhet genom det faktum att det fördragsvidriga in: förandet af transittullen år 1839 just skedde på er tid, då klagomålen öfver öresundska tullen högre och allmännare gjorde sig gällande, men att vidare äfver blott trafiken mellan Östersjön och Nordsjön är underkastad denna höga tull, under det på samma gång den likaledes genom Lauenburg ledde trafiken mellan Hamburg och Preussen å dansk sida på landsvägen är fri från hvarje slags afgift, och på jernvägen är belagd med en transittull af blott en skilling läb. cour. för 100 EK! Det lär icke behöfvas att vidare utföra, huru tryckande transittullen måste blifva för en stad, hvilker från gammalt ansett sig vara kallad att vara med: