Aftonbladet – 21 april 1856, sida 2

sysselsatte sig med att de uppköpte begagnade teblad och åter tillredde dem så, att de på det mest förvillande sätt liknade äkta tö. I värdshus, cafeerna o. s. v. uppköptes brukadt te för 2—3 pence skålpundet; detta fördes sedermera till fabrikerna, blandades med en gummilösning, torkades åter och erhöll slutligen, allt efter som det skulle blifva brunt eller grönt tå, de derför nödiga färgämnena. Allt detta skedde i stor skala och så pass försigtigt, att icke ens thandlare voro bekanta med dessa procedurer. Lyckligtvis äro nu dessa fabriker af lagen förbjudna; dock lider det intet tvifvel, att många förfalskningar ännu fabriceras. Ett annat slags förfalskning består deruti, att man förvandlar blad af almar, hästkastanjer, pilar, popplar och åtskilliga andra adstringerande växter till te. Detta förfalskningssätt är sannolikt det allra äldsta. Men den ohyggligaste metoden är dock den, som begagnar sig af verklig smuts till frambringandet af den ädla kryddan. Kineserna sjelfva bereda af det stoft, som förefinnes i tekistorna, medelst gummi och ödfliga färgsorter ett slags tå, som de uppriktigt nog kalla Lee eller falskt te. Denna sort säljes sällan sådan den är, utan mest blandad med andra; dock föres den ofta i massor till Europa. Dessutom har man nyligen utrönt, att man ofta brukar affallet efter silkesmaskarne för dess runda form att fabrieera gunpowder med; dock är det att hoppas, att denna slags förfalskning åtminstone mera sällan förekommer. — Vill man på ett lätt sätt utröna åtminstone dessa sista förfalskningssätt, så kan det ske genom att lägga det s. k. teet i kokt vatten eller ock förbränna det. Är det förfalskadt, upplöses det till en pulverlik bottenfällning, eller lemnar 45 94 aska; är det tå, så upprulla sig bladen småningom, eller de lemna blott 5 4 aska. — En qvinlig låkare. Det är väl bekant, att qvinnor i alla länder med framgång egnat sig åt läkarekonstens utöfning, men hittills torde det, åtminstone inom Europa, ha varit utan exempel att någon medlem af ået svagare könet genomgått den studiekurs, som i de flesta länder utgör vilkoret för en af lagarne erkänd utöfning af ifrågavarande yrke. Nu berättas emellertid, att en engelska, Elisabeth Blackwell, i Paris förvärfvat den medicinska doktorshatten, hvarpå hon bosatt sig i sin fädernestad Bristol såsom praktiserande läkare för qvinligaoch barnsjukdomar.