Aftonbladet – 21 april 1856, sida 2

Förfalskning af te, Man skiljer, som bekant är, allmänt mellan brunt och grönt te. Fordom trodde man, att dessa båda slag härstammade från tvenne olika arter af den i Kina inhemska tebusken; men på de senare åren har man vunnit öfvertygelse derom, att de bero af olika beredningssätt, och funnit att tcet såväl i sitt hemland som i Europa är underkastadt mångfaldiga förfalskningar. Dessa äro antingen förfalskning af verkligt tå, eller ock rent af fabrikater af främmande ämnen. — I och kring Kanton färgas det gröna teet, som högst sällan om nånsin kommer alldeles rert och äkta till Europa, med Gurkmeja, Gips och Indige eller ofta också med berlinerblått. Teet föres, enligt en af B. Seemann meddelad berättelse, oberedt till Canton, hvarest det först renas; avinnor och barn utplocka här qvistar och frön m. m. Nu kastas det i jernpannor, som stå öfver en lindrig eld, bladen omröras tills de ända igenom blifvit upphettade, hvarpå firgämnena tillblandas; sedan bladen af hettan hopkrympt, återställes deras naturliga form mer eller mindre genom befuktning. De smärre bilda. Yung Haysan; de små runda utgöra Choo-cha eller Gunpowder. — Det svarta teet, särdeles Congo eller Souchong, är i allmänhet det mest äkta, De förfalskade sorterna äro de välluktande Pecco och Caper, Chulan eller black gunpowder. Förfalskningen består deruti, att man sökt förbättra teets utseende, i det man färgat det med graphit, pulveriserad glimmerschiffer eller indigo. Tedrickare kunna derföre snarare hoppas på, att så länge de begagna Congo och Souchong få de verkligt t; men de välluktande eller gröna sorterna kunna de i allmänhet antaga vara förfalskade, År 1843 funnos i London icke färre än 8 fabriker och ännu flera i Storbritaniens öfriga delar, hvilka