Aftonbladet – 21 april 1856, sida 1

trädgårdar, af dess grundläggare så klokt anlagda bakom en liten skogbeväxt kulle, hvilken skyddade dem mot nordanvinden. Ehuru klockan redan var fem på morgonen och dagen således längesedan begynt för den arbetande klassen, syntes klostrets alla innevånare försänkta i den djupaste sömn; man såg endast en eller ett par tjenande bröder helt makligt spatsera emellan byggningarna och köksträdgården, hvarest de gjort sin skörd för morgonens första måltid. Genovefainersamfundet var lika lugnt som lyckligt, ty genom dess stiftares visa anordning inskränkt till endast tolf munkar, och dessa vanligtvis ganska rika, fauns derinom hvarken den oordning eller de ruinerande utgifter, hvilka bragt de flesta af Frankrikes kloster till tiggarstafven. Öfverflöd och frid herrskade bland de helige bröderne i Bezons, och der dessa begge saker finnas, måste ju till och med munkar finna sig lyckliga och nöjda. Våra genovefainer voro hvarken lärde som benedictinerne och kartusianerne, eller kringvandrande äfventyrare som cordeliererne och capucinerne; ej heller ledo de af bernardinernas besvärliga fetma, utan att derföre No och plåga sina kroppar, som de stränge jakobinerna och karmeliterbröderna. Deras reglementstadgar voro grundade på en så klok och mensklig disciplin, att de tolf munkarne i Bezons abbotstift sed:n tvenne år tillbaka aldrig haft en tvist sinsemellan, eller varit utsatte för en bestraffning af den högvördige priorn, hvilken enväldigt och till allmän belåtenhet styrde detta lilla samhälle. Man hade ej heller någonsin hört sägas, att dessa munkar sysscl med politik, någonting särdeles märkvärdigt i er tid då man i klostren vanligtvis såg ett harnesk och ett muskedunder hänga utmed hvarje munk