Aftonbladet – 21 april 1856, sida 1

Min fars röst!... utropade den unga flickan, helt darrande. Så snart tillbaka ... han misstänker då något, undrade konungen. Det är verkligen markis dEstråes, tillade mjölnaren, hvilken tittat ut genom det lilla qvarnfönstret. aJag är förlorad ! klagade Gabriella. Tyst, stackars barn, hviskade konungen. Gabriella ropade rösten ånyo, skjut ut båten, så att jag kan komma efter er. Den unga flickan tappade alldeles hufvudet. Gratienne och hon sprungo liksom tvenne förskräckta foglar rundt omkring irummet, utan att kunna påhitta hvad de skulle företaga för att undgå herr dEstres så mycket fruktade vrede. Konungen återfick snart hela sin kallblodighet och sade lugnt: Jag skall gå öfver till ön; frukten således intet... för öfrigt hindren j bäst herr dEstres hitkomst genom att fara honom till mötes i båten. Det är sannt, men Denis? ... Denis tiger nog, sade Gratienne. Denis betraktade med utspärrade ögon och gapande mun den uppskrämda gruppen, utan att förstå det ringaste. Jag har medfört mycket sorgliga underrättelser från markis de Coeuvres, sade kungen sakta till mjölnaren, och fröken dEstreg önskar att sjelf få förbereda sin far på detta slag. Herre du min Gud! sådan olycksdag!... stackars herr de Coeuvres!... en så vacker gossel... ja ni har mycket rätt, min gode herre, det ör bäst att inte ännu låtsa om nå-: gonting för den stackars fadren. Sätt dem dertöre fort öfv.r till andra stranden, så att markisen icke anar oråd.