Aftonbladet – 21 april 1856, sida 1

Henrik gjorde en så häftig rörelse, att Gabriella oroligt betraktade honom. Gardisternas general? frågade han. Ja visst, eftersom gardisten kallade honom min general. Crillon!... du har sett Crillon! utropade kungen med en häftighet, som nära på skrämde den hederemannen Denis. Jag har icke sagt att det var herr de Crillon, stammade han. Var det en tjock, bredaxlad man ? nJa. Med mörka ögonbryn, gråa mustascher och blixtrande ögon ? Ja, han hade visst förfärliga ögon, ehuru de alldeles märkvärdigt bytte om uttryck, när han fäste dem på den stackars sårade; de blefvo då så milda, så milda ... Då kunde det icke vara Crillon, sade konungen. Ja, men Gud vet ändå, när jag tänker riki t efter, om det icke var han, eftersom alla. lostret krusade och bockade så mycket för bonom; bror Robert till och med visste icke huru väl han ville honom. Kors! en sådan händelse ; jag har då sett den store Crillon!! Dessa tio pistoler komma således ifrån den tappre Crillon Berätta mig nu hela förloppet så tydligt: som möjligt, sade konungen; begynn med början och gå så på. Ja, berättan, sade Gabriella. Denis öppnade sin stora mun med en uppmanad talares hela tillfredsställelse och skulle just börja sin historia, då en stark och allvarsam röst genljöd ifrån andra stranden, roande: Gabriella! Gabriella ! Denna kraftfulla stämma gjorde ett häftigt intryck på alla.