Aftonbladet – 19 april 1856, sida 1

— XS——sev————— LLA .zrveeeex——Vid hvart och ett af dessa vittnesmål blef uttrycket i åhörarnes ansigten alltmera hotande, under det den anklagade med möda syntes kunna bibehålla sin fattning. Slutligen fingo parterna afträda medan domstolen öfverlade om utslaget. j Under tiden bildade sig utanför tingssalen spridda grupper, som ifrigt samtalade om denna ohyggliga tilldragelse. Man var allmänt öfverens om, att Erik icke kunde undgå att blifva häktad, och mån tog nästan för afgjordt, att en dylik åtgärd icke.skulle förfela sin verkan, utan till ånger beveka den sålundaj djupt förödimjukade.. Erik och hans rike anförvandters bekymrade ansigten röjde nogsamt, att ungefärligen samma tankar sysselsatte dem. Slutligen öppnades dörrarne, ochsalen fylldes åter af nyfikne åhörare. Utslaget dydde: att rättegången utsattes till. annan för hörande af. Here vittnen, Erik drog ett djupt andetag, och hans blick klarnade. Han var räddad. j Några flera upplysningar kunde emellertid icke erhållas. Det vittnet, som säde sig hafva sett Erik, gående förbi hyttan, ändrade sedan så till vida sin berättelse, att han tyckte sig igenkänna Erik, men att han icke kunde bestämdt säga om det;var han. Deta vittnes förlägna utseende stämde dock allmänna opinionen ännu mera emot. Erik, som sjelf icke gagnade sin sak derigenom att har sökte kasta skugga på en fattig dräng, på -hvilken ingen ringaste misstanke kunde hvila. Efter åtskilliga . förhör förklarade domstolen ändtligen, att Erik icke kunde till saken fälläs. Hofrätten, till hvars pröfning detta mål blifvit insändt, återremitterade detsamma, sannolikt i hopp att nya bevis under tiden skulle hafva kunnat tillkomma; men slitet blef dock, att Erik blef ifrån saken skild.