Aftonbladet – 18 april 1856, sida 2

briella, kan jag med ädel stolthet, i min undangömda vrå, utropa: Detta har Henrik gjort för mig! Den förlägne konungen sökte efter ett svar, då Gratienne häftigt instörtade. Nu är Denis hemkommen !x utropade hon. Tunga steg återljödo verkligen på plankan; kungen reste sig för att läsa ett råd i Gas briellas ögon. Kalla er för Wilhelmx, sade hon lifligt; ni har varit här med underrättelser från min bror, markisen de Coeuvres. Bra. Denis inträdde i sin tarfliga boning. Den beskedlige gossen blef helt försagd vid äsynen af de många gästerna i qvarnen. Gabriella berättade genast med mycken färdighet herr Wilhelms oväntade ankomst, och Gratienne ordade vidt och bredt om den främmande herrns otur; hvilken vid nedstigandet i båten råkat släpa sina kläder i vattnet, så att han varit nödsakad att utbyta dem mot mjölnarens; men i stället för den klentrogenhet, dessa något vidunderliga berättelser borde ha framkallat, utropade den hederlige Denis: Ja, det må jag säga, aldrig har jag varit ute för så underliga händelser förr... det var mig en märkvärdig dago Hvad har då inträffat? frågade de trenne medbrottslige, leende. Säg, har någonting händt de helige fäderna inföll Gabrielle oroligt. Nej, Gud bevars, de må myoket bra, nådig fröken. Det är mig som det händt nåe gonting... föreställ er att jag hittade en mördad karl på vägen. De unga flickorna utstötte ett rop af förskräckelse. Hyar då dy frågade kodungen häftigt Ungefär hundra steg bortom gångstigen vid Colombes, helt nära sjöstranden.