Aftonbladet – 17 april 1856, sida 3

ju redan att han ålagt mig att älska er... och... och... föra er till den enda och sanna kyrkan. Åh nej! han aktar sig nog för att säga någonting åt min far, ty oaktadt all markisens vänskap för Genovefainerbröderha, skulle det snart vara slut med mig, om han kunde misstänka dem för att vilja begagna mig såsom ett redskap till er omvändelse. Kungen. log och strök med handen öfver sitt långa skägg. Jag skulle vilja ce ut någonting), sade han, för att höra den stumme priorn och den talande brodern meddela er sina visa råd... isynnerhet skulle det roa mig att se min sköna Gabriellas lilla vigtiga min vid de der högtidliga föreläsningarne., Fy, sire, hvad ni i dag är stygg! Hvarföre göra narr af så allvarsamma saker ? Ni tror således blindt på alla de der munkarnes konster ? Det hörs nog, sade Gabriella och höjde lätt på axlarne, att min konung hvarken känner Dom Modeste eller brodern Robert... hvarföre skulle jag icke tro dem... hvarföre skulle de vilja narra mig? ... Om icke för någontimg annat, så för att få reda på hvad jag gör... en liten vacker spion, som ni, är en verklig skatt; och Philip i eller hertigen af Mayenne skulle gerna dyrt betala alla de underrättelser, hvilka ni alldeles gratis lemnar de hederlige Genovefainerbröderna om den stackars Henriks alla steg och planer., Ännu en gång, sire, förklarar Jag er, att jag aldrig berättat eller sqvallrat om någonting, inföll Gabriella förolämpad, ehuru ni. icke tager ett steg, eller gör en enda åtbörd, som dessa heliga män icke känna; det måste vara Gud sjelf, som inspirerar Dom Modeste. Mins ! ni ännu den hemlighetsfullhet ni utvecklade vid era första besök hos min far, hvilka en-!