Aftonbladet – 17 april 1856, sida 2

någon ... alla hans tillgifna beklaga sig nog deröfver.n Förlåt, min ljufva kärlek,, afbröt Henrik, men jag förstår omöjligt icke, hvarföre denna högvördighet, detta kyrkans ljus, ej kan handhafva sina trognes samveten ? Det kommer sig deraf, att han har en lambet i tungan, hvil en hindrar honom ifrån att tala. Jag tyckte likväl att ni nyss sade, det han sagt er... Jag menade att han låtit säga mig, 57 Genom hvem ? .Genom brodern talaren . . .n Henrik gjorde en åtbörd af förvåning och undertryckt löje. Hvad pratar nu min sköna Gabriella för små förtjusande dumheter?... hvad vill det säga, brodern talaren... hvari bestå hans åligganden ?, Min Gud! sire, det ligger ju i ordet, han talar naturligtvis; jag har ju redan sagt er, att den vördnadsvär.e priorn genom en svår lamhet i tungan är hindrad ifrån att uttrycka sig. Det vet jag ... men vidare?, Jo, detta oaktadt både tänker, vet och dömer han; dessa hans tankar, åsigter och råd måste naturligtvis öfversättas, eller, om ni så behagar, uttalas; nå väl, att göra detta är brodern talarens syssla. Allt detta är mycket besynnerligt, utropade konungen och sköt undan sin tallrik, fattad af ett lifligt intresse för detta sällsamma munkpåfund. Jag hoppas att min vackra ros inte blir ond. på sin konung, om han ber henne göra sig reda för den mekanism, som utvecklas emellan priorn, den talande brodern och den person, hvilken önskar rådfråga deras vishet, Ingenting är enklare, sire.