Aftonbladet – 16 april 1856, sida 2

Konungen kände sin krigare-aptit rysa vid tanken på denna lätta måltid, och han nästan bleknade när hah såg Gratienne framsätta tvenne assietter, den ena med körsbär och den andra med vinbär, hvars röda och hvita klasar i ljusskenet blixtrade som rubiner och perlor. Bordet var dukadt; Henrik bjöd sin älskatinna en bit tårta och tog sjelf, suckande, en annan. Gabrielle betraktade honom och förstod hvad som föregick i hans själ. Min Gud, hvad jag är tanklös! utbrast hon; konungen är hungrig och jag bjuder honom en flicksupå. Den vackraste flicka i verlden kan ej.erbjuda mer än hon har, svarade Henrik gladt. Gabriella sköt långsamt undan tårtan och körsbären: t Vi måste hitta på någonting annat, sade hon. Gratienne! Fröken.n Du skall genast rö mig till slottet; der måste det nödvändigt finnas några förråder. Nej, nej! utropade Henrik, jag föredrager att mätta mig af eder åsyn, Gabriella :.. jag superar då jag beundrar er, jag äter edra förtjusande händer. En mager föda, sirel Jag är ieke längre hungrig. Hjelp mig att tänka ut någonting, Gratienne,; afbröt Gabriella och sköt vänligt undan konungen, som sedan han uppätit händerna äfven började angripa armarne. Jag tyckte, svarade Henrik och hejdade sig genast för att ej misshaga sin älskarinna, att jag nyss hörde Gratienne tala om fiskar, som fångas i dammluckorna? Finns det icke någon fiskryssja eller några krokar utlagda någonstädes? Mjölnare bruka gerna sysselsätta sig med dylikt.