Aftonbladet – 16 april 1856, sida 2

LITTERATUR. Om Statsrådets ansvarighet. Afhandling i Svensk statsrätt af W. EP. Svedelius, adjunkt vid, Upsala universitet. Upsala 1856. 592 sid. Redan titeln på detta verk väcker ett lifligt intresse och berättigar, jemte författarens egenskap af universitetslärare, till stora förhoppningar, hvilka ej heller lemnas ouppfyllda. Det ämne, som författaren här gjort till föremål för sina forskningar inom en litteratur, å ena sidan så rik i afseende på utländska förbållanden, å andra sidan så torftig deremot i fråga om det svenska samhällsskicket, utgör väl endast en del af statsrätten, men en af de ojemförligt vigtigaste delarne, såsom rörande en af de hufvudsakligaste garantierna för vår politiska frihet. Ansvarighetsgrundsatsen i teori och praxis, sådan den blifvit uppställd i grundlagar och tillämpad i statslifvet, är nemligen den enda regulatorn för all samhällsmakt, den tyngdkraft, som i förening med den allmänna meningen — utan hvars inflytande ingen verklig ansvarighet kan ega rum — hindrar nämde makt att längre än till en viss grad sväfva ut i godtyckets rymder. Innan författaren öfvergår till sitt egentliga ämne, den nuvarande ministeriella ansvarigheten i Sverge, -lemnar han en historisk öfversigt af ansvarighetsprincipens utveckling inom de flesta, såväl gamla som nya, mer eller mindre fria kulturstater. Denna öfversigt torde af många anses väl lång; den upptager nemligen mer än en tredjedel af hela arbetet; men hvad oss beträffar, har ämnets höga intresse och den raska flärdfria. behandlingen hindrat oss att märka dess längd, hvarförutan vi funnit den gifva anledning till åtskilliga icke ovigtiga jemförelser med vårt eget äldre och nyare samhällsskick. Af detta skäl ha vi ansett oss äfven böra deraf lemna våra läsare en i möjligaste korthet sammanfattade framställning. I Greklands fristater äfvensom i den romerska utgick all makt från folket, men sättet för denna makts öfverlåtande var ganska olika. I Sparta nöjde sig folket med att ursprungligen ega och efter behag öfverlåta högsta makten, men. sedan den en Prinsar DE As öeennanee R besltvet de Ar LER one EL