Aftonbladet – 16 april 1856, sida 2

Jag vet inten, svarade Gabriella. Låtom oss titta efter,, inföll monarken, det är ej första gången jag superar uti en qvarn. Efter några minuters noggrann undersökning omkring båten upptäckte konungen slutligen. en tråd, hvilken under konvulsiviska ryckningar ömsom närmade och ömsom aflägsnade sig från -relingen. Det bebådade godt, och den kungliga fiskaren upptäckte snart att det verkligen var en af mäster Denis lång-refvar, nvilka han hvarje afton med den största omsorg lade ut, som rörde sig: En präktig ål hade nappat på kroken och försökte nu att genom slingringar omkring en påle kunna motstå den kraftiga hand, som med våld drog honom ur vattnet; men Hen-. rik förenade skickligheten med styrkan, och inom : några sekunder var fisken i båten. Gratienne störtade hastigt öfver rofvet, och Gabriella drog sig förskräckt åt sidan. Se här hafva vi mat! utropade konungen, men hvarifrån skola vi få eld och smör? Det blir min . omsorg); inföll Gratienne, lök, smör och: ett litet: glas vin skall mäster Denis få bestå — panna har jag röda tagit reda på, och jag begär bara en qvarts timma för att servera ers majestät. Den trogna tjenarinnan skyndade fram i båten, och man såg snart en herrlig eld flamma på några utnötta qvarnstenar. En qvarts timma, som jag skåll använda väl, tillade konungen, ty jag skall sätta mig vid min Gabriellas fötter och jag skall så varmt och så önt beskrifva min kärlek för henne, att hennes pinhårda hjerta slutligen måste uppmjukna. Det är omöjligt, sire, svarade den unga flickan och skakade sorgset hufvudet. Återtag detta ord, Gabriella ! Omöjligt, sire!