Aftonbladet – 16 april 1856, sida 1

DEN SKÖNA GABRIELLA ). F AUGUSTE MAQUET. ANDRA DELEN. VIL. Qvarnen. Henrik gick öfver den långa plankan, som förde till båten, och satte sig med öfverfullt hjerta och genomblöt krojp vid yttersta ändan af hjulet, der ingen kunde se honom och der Gabriella följaktligen ej heller behöfde oroa sig öfver hans närvaro. Medan monarken beundrade nattens skönhet och landskapets prakt, uppnådde de begge simmerskorna tyst en,sandig, blomstrande och för månens strålar ogenomtränglig vik, der de hoppade i land, och i detta ögonblick är det ganska säkert att konungen af Frankrike, med benen hängande öfver vattenspegeln och med örat spetsadt för att uppfånga det minsta ljud, som utgick ifrån älskarinnans läppar, var den lyckligaste mjölnare i hela sitt konungarike. Ibland de saker, hvilka menniskohanden, utan ätt veta det, poetiserat,intager onekligen vattenqvarnen ett af de förnämsta rummen — det vill säga den gamla qvarnen, den götiska maschinen, utan elegans och utan konst, hvilken ehdast består af ep fyrkantig båt bärande ett trähus, vid hvars sida ett trä, som går omkring, är fästadt och hvilket med sina fyra stora vingar skummar den gröna vågen. Båten är ful och huset svart, hopflickadt utaf bräder, liksom ett gammalt tyg utaf lappar. Vid första ögonkastet stöter det hela blicken, men ögat upptäcker snart bland denna smut) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75—78 och 81— 87.