Klockan var ungefär half elfva när Henrik anlände till köpingen. Alla ljusen voro redan släckta uti de på bergets sluttning pittoreskt kastade kojorna, med sina små, på en gång afskyvärda och täcka vägar, hvilka sluta vid Chausegeflodens strand, och det var endast en och annan hund, som, störd uti sin sömn, med ett ovänligt morrande helsade monarken. Markis dEstrees slott reste sig midt ibacken, med ena flygeln åt floden. Stora träd omgåfvo huset, och man såg vid månens strålar en vidsträckt äng, som, liknande en perlemofärgad sjö, öfversållad med holmar, i slutet förenade sig med en terass, omgifven af höga kritaktiga klippor, öfver hvilka en rik löfskog kastade sin svalka och sin skugga. Ett gammalt vapenhus med ett spetsigt tak, hvars vördnadsbjudande soliditet påminte om en fästning, höjde sig på stranden och stängde i med sin vall slottets trädgård, ladugård och; tjenstefolksbyggnader. Denna svarta jättelika byggnad, hvilken sett mer än en belägring och utbärdat mer än en eldsvåda, aftecknade sig sällsamt emot den klara sommarhimlen :; och kastade en mörk skugga öfver den bleka, leende ängen. ; Ifrån vapehhusets få fönster såg man hela; floden, dess andra arm och den midt emot: liggande ön; litet längre bort upptäcktes äfven Gabillons, Vesinets och Saint-Germains fruktbärande slätter — det var en hänförande tafla! De dagar, då. Henrik utan tillåtelse kom för att besöka sin älskarinna, närmade han j sig alltid ett visst fönster uti flygeln åt sjön, och när han riktigt fått sigte på. den mörka: rutan, slungades en sten emot. den, Fönstret: öppnades, en hvit hand gjorde ett tecken, och: den lydige konungen följde genast den rikt-. ning fingret tog, för att, antingen på sjöstranden, som endast låg tio steg ifrån hufvud