Aftonbladet – 15 april 1856, sida 1

detta med Egen hand underskrifvit och med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 11 April 1856. OSCAR. C. 0. Palmstjerna. Vi erinra om innehållet af den här åbercpade kungörelsen af den 26 September sistlidne år, för att återkalla i läsarens minne, hvilka de till lefnadsförnödenheter hänförliga varuartiklar äro, för hvilka tullfri införsel till innevarande års slut sålunda blifvit medgifven. Denna kungörelse var af följande lydelse: Vi OSCAR, 0. 8. v. göre veterligt: det Vi, för att, i hvad på Oss ankommer, förminska olägenheterna af de för närvarande i allmänhet högt uppstegrade prisen å lefnadsförnödenheter, funnit godt i Nåder förordna, att nedannämde varuartiklar, må, intill Maj månads utgång nästinstundande år 1856, tullfritt i riket införas, nemligen: Spanmål, omalen och malen, alla slag. Bröd, alla slag. Gryn, alla slag. Mais. Ris, oskalad eller Paddy. Potates, och Potatesmjöl. Smör. Ost. Kött, alla slag. Kreatur: oxar, kor och ungboskap, kalfvar, svin. Fläsk. Fisk: saltad: alla slåg, med undantag af anchovis, sardeller och thonfisk; torr eller rökt: alla slag, utom lax och ål. Talg. Tran och Oljor, feta, alla slag. Stearin. Ljus: talg-, stearinoch Margarin. Det alle, som vederbör, hafve sig hörsamligen att efterrätta o. s. V. När detta frigifvande af spanmåls och öfriga här uppräknade lefnadsförnödenheters införsel sistlidne höst omsider vidtogs, skedde detta så sent och så kort före den tid, då sjöfarten efter naturens vanliga ordning måste uppböra och all införsel af de tunga och skrymmande varorna i vårt land i alla fall, oberoende af alla tullförfattningar, för flera månaderj måste afstanna,, att någon synnerlig verkan af detta vid en sådan tidpunkt fattade regeringsbeslut i afseende på sänkande af de högt uppdrifna prisen föga kunde färväntas. Också har erfarenheten visat, att någon sådan icke inträffat, enär de redan i September höga spanmålsprisen under vintern varit i jemt stigande och den dyra tiden för dem, som icke bafva haft spanmål, smör eller kött o. s. v. att sälja, känts allt mera tryckande. Vid den tidpunkt af året, der vi nu befinna oss, då sjöfarten just står i begrepp. att åter begynna, och under de genom freden förändrade förhållanden som åter, för utförsel af spanmål och flera andra af våra mer eller: mindre oumbärliga lefnadsförnödenheter, öppnat de så länge genom kriget stängda ryska hamnarne både vid Östersjön och Svarta Hafvet, är ställningen väsentligen förändrad. Man bör nu med skäl kunna vänta, att den förlängda tullfriheten för dessa förnödenheter skall bidraga att ytterligare sänka de höga sädesprisen, som redan, alltsedan de första underrättelserna erhöllos om utförselns frigifvande från de ryska hamnarne, varit i fallande, samt i och med detsamma äfven bereda någon lindring i den med så mycket skäl öf verklagade dyra tiden. Verkningarne i det förra afseendet hafva också redan i dag börjat visa sig på Stockholms börs, såsom läsaren kan inhämta af vår på ett annat ställe i bladet förekommande handelsberättelse. Verkningarna i det senare afseendet kunna väl ej så hastigt visa sig i den enskilta hushållningen, men böra dock äfven med säkerhet kunna emotses. Men om den stora allmänhet, som behöfver köpa bröd till sitt lifsuppehälle, sålunda har skäl till belåtenhet med den nu vidtagna regeringsåtgärden, månne förhållandet är detsamma med jordbrukarne? Eller månne de löpa fara, att de varor de hafva att afsätta nu skola på en gång falla i yanpris? Vi tro spanmålens ställning i verldsmarknaden vara sådan, att de kunna vara någorlunda lugna i detla afseende, Det är mer än sannolikt, att de under den närmaste tiden komma att få mindre betaldt för en del af jordbrukets alster, än under de sistförflutna åren. Men något fallande i vanpris behöfver derföre ingalunda befaras. Behofven af utländsk säd äro så stora i England och till en viss grad äfven i Frankrike, och vägen från Amerika, det e:.da land utom Ryssland der något betydligare öfverflöd af spanmål för närvarande veterligen finnes, är så lång och kostsam, att den ryska utförseln visserligen icke sannolikt kan .komma. att sänka prisen på verldsmarknaden under hvad de voro vid krigets början, Men jordbrukaren kan icke blott berga sig, utan äfven vinna välstånd med en mindre vinst, än han nu på en tid skördat, särdeles om han nedlägger frukterna af denna vinst på förbättrande af sitt jordbruk och sin boskapsskötsel. Vi vilja hoppas, att den åsigt småningom skall vinna allt mera insteg, att ett ömsesidigt frigifvande af spanmålshandeln de särskilta nationerna emellan, eller åtminstone dess frigörande ifrån alla så kallade skyddstullar och från beroendet af en gadtycklig och föränderlig tullagstiftnings vacklande, är en af vår tids och den nuvarande civilisationens rättmätigaste fordringar. När mar fordrar af jordbrukaren, att han sszall afstå från anspråken på det skydd emot. utländsk konkurrens, som han hos oss så länge och i så hög grad, till en del på andra samhällklassers bekostnad åtnjutit, så må man likväl äfven medgifva billigheten deraf, att han å andra sidan får erfara någon lättnad i de för hans yrke förlamande bördor, som trycka jordbruket svårare i vårt land än i flera andra länder, kanske icke så mycket genom den större tyngden af dessa bördor, som mera genom det orimliga och föråldrade sättet för deras utgörande. En annan lika billig fordran är äfven den, att när jordbrukets alster blifva fria till införsel eller upphöra att vara föremål för någon annan tull än den, som bestämmes ur finansiell synpunkt, fabriker och statsmannanäringar äfven må finna sig i samma lag, så att joråbrukaren och den stora allmänhet, som i detta fall har med honom gemensämt intresse, icke heller må behöfyva betala deras alster fördyrade -genom orimliga skyddstullar. Mycket återstår ämiu i båda dessa afseenden att göra för lagstiftningen i vårt land, och vi hoppas, att den stundande riksdagen alall föllfölla dan has fs Oh