Aftonbladet – 14 april 1856, sida 3

att de begge förmodade mördarne, i stället för att kasta ett lik i floden, ville föra en sårad till Genovefainernes kloster, ; Då emottog han Crillons pistoler, satte korgen på sin axel och upplyfte jemte Pontis den sorgliga bördan. Chevalieren fattade Coriolan, som vid hvarje steg förrådde den oerhördaste smärta, vid betslet, och så började de den sorgsna vandringen. i Inom kort varseblef chevalieren, vid en krökning af vägen bakom en skogsbeväxt kulle, de höga och graa murarne till det så efterlängtade klostret. Urillon ringde. Snart utträngde ett svagt ljussken genom porlens jerngaller; och sedan de under detta vuldet och misstroendets tidehvarf erforderliga försigtig-, hetsmåtten blifvit vidtagna, öppnades porten, : och det beklagansvärda tåget försvann uti: klostrets hemska mörker. I H VIL ! Qrarnen. i Konungen, okunnig omalla olyckor, red gladt framåt. Aldrig hade han varit bättre till mods, lyckan hade hela dagen så vänligt lett emot honom, och en aning hviskade i hans bröst att hans kra älskarinna denna; ve hård än van afion skulle vara r Under denna ly skarinna den qvinn2, man, om hon också cj b Nu deremot, sedan n händerna, hafva de endas hvilka älska dem, bi Det var säledes I i Gabriella, Henrik i i denna fria och) rena flicka, som cj sex månaders k nungslig beundran förmått att besegra, och som det vaktadt despotiskt regerade öfver det ädlasto! jerta i hela Frankrike. ct. Hade man i t lånt de av la denva vackr