Aftonbladet – 14 april 1856, sida 3

vänligt, så har du rätt... Men man måste döda den der la Ramde! Åh var lugn, chevalier... tålamod! det skall nog ske... Men låtom oss framför allt bära herr Esperance någonstädes? Det går en karl på vägen der boria.n Med någonting under armen. Jag skyndar dit! han skall uppge för oss något hus i grannskapet. Och Pontis sprang dit lika fort, som om han ej sedan tvenne timmar utfört värf, så ansträngande att de kunnat kullkasta tio män. Karlen bar en korg på armen, uti hvilken en stor fisk, hvars hufvud och stjert framstucko på begge sidorna om locket, konvulsiviskt vred sig i de sista dödsryckningarne. Vid åsynen af den dammige och blodbestänkte Pontis, uppgat karlen ett förfärligt rop och sträckte häftigt korgen emot honom, Tag min korg, men döda mig icke! bad han förskräckt; jag heter Denis, och är mjöl-. nare, och skulle för fröken Gabriella dEstrees äkning bära den här fisken till priorn uti enovefainerklostret, hundra steg härifrån... Döda mig icke! Hundra steg härifrån!x utropade Pontis, ligger ett kloster hundra steg härifrån? ..w Ar det verkligen sannt?... Hvar? Till venster om floden bakom skogen, som ni ser på den der lilla kullen, svarude mjölnaren och hackade tänderna. ; Gud ske lofi utbrast Pontis. Se så, ugna dig, jag gör dig ingenting ondt, det är du som räddar lifvet på oss... Kom! koml! Crillon, som hört allt, ropade äfven: Kom hit! du får tio pistoler, om du hjel-! per oss att bära denne olycklige adelsmanh) Mjölnaren hade, oaktat löftet om den dryga petalningen, ändå ej rört sig ur stället, såvida . oke Paontis skjutit på honom med begge hänternas dock lugnades han något när han såg