Aftonbladet – 14 april 1856, sida 2

mest framstående draget i hans spel. Må bända får likväl här, åtminstone till en del orsaken tillskrifvas det instrument, hvilket ha Dreyschock vid sina konserter begagnat, vic hvilket han dels ej är van, och hvars egen: skaper för öfrigt ej fullkomligt tyckas mot svara behofyvet för kompositioner af den art. som här företrädesvis i frågakom. Hr Dreyschock hade vid. sin första konser biträde af en ung musikälskarinna, sonv lä höra en stor och omfångsrik. stämma, hvilker likväl ännu är i behof af vidare utbildning. Vic den andra konserten sjöng br Arnoldsson er känslig och melodisk romans af Mercadante, som begärdes och gafs da capo, och hr Arnolc spelade flärdfritt och enkelt en för violoncell arrangerad lärghetto af Mozart. Hofkapellet, som varit väl mycket anlitad vid dessa under en tid så tätt på hvarandra följande konserter, har heder af sina. värdiga bidrag till hr Dreyschocks musikaliska tillställningar. Vid hr Dreyschocks andra konsert i förgål inträftade, under det han föredrog sin sista nummer, Invitation å la Polka, den öfverraskningen, att gasen i kronorna plötsligt slocksnade i salongen, så att endast några få ljusounkter här och der med ett matt flämtande indrade den kolsvarta natten att i förtid insvepa den häpna publiken. Då emellertid hr Dreyschock lyckligtvis, det oaktadt, helt lugn fortsatte sitt spel, lugnade sig äfven åhörarne, och mången trodde kanske till en början, att det inträidande mörkret just var en beräknad effekt för den pågående polkan. Man togs likväl snart ur denna förvillelse, då vaktmästare kommo inbärandes med några trearmiga ljusstakar, hvilka i någon mån upphjelpte skymningen, till: dess kronlågorna åter hunno tändas och småningom väckas till lif. Hvem vet, om icke händelsen kan gifva hr Drey