Aftonbladet – 14 april 1856, sida 1

STOCKHOLM, den MA April. De med gårdagens såväl som med denna agens poster ankomna. utländska bref och fidningar, bekräfta hvad vi förmodat, att det är Italien och Donaufurstendömena, som anses fortfarande bereda de största svårigheterna för fredsmäklarena, ehuru man hyser: den öfvertygelsen att, sedan freden nu ensgång är undertecknad, . dessa svårigheter åtminstone icke äro af det. slag;:att :de kunde komma att medföra krigets förnyande. Likväl -är man icke säker, att ju ej. fredsslutets ratificerande kommer att hos Turkiet möta ett allvarligare motstånd, i fall ej dessförinnan furstendömenas angelägenheter ordnas på ett för detsammma någorlunda tillfredsställande sätt. ; Men hvad, förmår väl under nuvarande omständigheter Turkiet emot de stora makterna, i fall dessa äro eniga? Förmodligen lika litet, som Sardinien. . Det är endast. på stormakternas oenighet sinsemellan, som både den ena och den andra af dessa ringare bundsförvandter kan bygga någon förhoppning om ett billigt afseende äfven af deras fordringar. ; Hvad Turkiet och furstendömena angår, så har väl kriget utplånat alla de föregående traktater, genom hvilka Ryssland hade förstått att. tillskansa sig en. slags, rätt till inblandning uti dessa staters angelägenheter, och Turkiet kunde på, denna grund: påstå, att dess suveränitet öfyer furstendömena nu 5orde till fullo återställas. Då ett sådant medifvande, om : det skedde obetingadt, likväl varken. vore :förenligt med invånarnes rättmätiga anspråk, eller med. Europas allmänna fördel, .så inser man lätt, såsom vi redan förut erinrat, hvilka svårigheter här måste uppstå, och huru: dessa endast kunna ökas genom de båda uärmaste grannarnes Österrikes och Rysslands gemensamma sträfvan, under ömsesidig afund och misstänksamhet, att äfven få fiska i det. grumliga vattnet. Såsom bekant är, finnes numera i Frankrike icke någon annan talarestol, der ordet är någorlunda fritt) än den som ännu står qvar inom de lärda akademierna. Viminnas ock, huru vid några föregående tillfällen ännu efter Napoleon III:s statskupp talfribeten der blifvit begagnad på ett sätt, som tydligt nog uppdagat den benägenhet till opposition eller indirekt protest emot det nu rådande för all fribet förtryckande välde, som man vet vara ganska utbredd bland vetenskapens och litteraturens utmärktaste män i Frankrike. Det är i synnerhet vid nya ledamöters upptagande bland de fyratio i franska akademien, som dessa företeelser framträdt i dagen med en större offentlighet. En dylik evenement, för att tala med parisarens språk, inträffade åter den 3 dennes, då hertigen af Broglie höll sitt inträdestal uti nämde akademi. Anspelningar på tidernas förändrade skick, med mer eller mindre lättfattliga antydningar af ogillande saknades icke heller nu, och följden har varit, att det icke annorlunda än stympadt fått tryckas i tidninBpLTG, Ämnet var egentligen en kort lefnadsteckning af den aflidne, både såsom författare och diplomat ansedde Saint-Aulaire, hvilken hertigen hade blifvit kallad att inom akademien efterträda. Efter vanligheten var det genom upphöjandet af det förflutna, som missnöjet med det närvarande gaf sig luft, och vissa derpå syftande delar af talet, hvilka icke fått tryckas, hafva dock blifvit spridda i salongerna och i flera dagar varit föremål för de lifliga -parisarnes samtal. Såsom en af våra korrespondenter i ett här nedan infördt bref berättar, har det ställe i talet, hvaruti telaren vidrörde den förste Napoleons statskupp den 18 brumaire, ansetts såsom märkligast. Vi sakna likväl detta ställe uti de