Man önskar. derjemte att den pånyttfödda; moldau-wallachiska staten måtte liksom Belgien förklaras för neutral, och med alla pe fri och rättigheter ställas under stormakternas beskydd, samt att furstendömena sjelfva å. göra. sin. röst. gällande i afseende på den inre författning staten skall. erhålla. Man borde kunna förutsätta; attvestmaks terna, i sitt. eget intresse och för: att på detta håll uppresa ett verkligt skyddsvärn mot Ryssland, skulle befordra dessa planer. Frankrikes ombud vid wienerkonferensen förfäktade äfven med värma nödvändigheten af att förena de båda länderna, som naturen förenat genom gemensarihet i språk, seder, lagar oci intressen, och förklarade, att de af befolkningen i detta hänseende uttalade önskningarne stode i öfverensstäromelse med de allierade regeringarnes afsigter,. Likaledes förordades då äfven varmt upprättandet af en ärftlig furstevärdighet. Man känner ännu icke, hvilka närmare bestämmelser i detta ämne fredstraktaten kan ha fogat till dem, som finnas uti den första punkten af fredspreliminärerna. Underrättelserna med gårdagens post om fortfarande häftiga strider inom kongressen just rörande detta ämne, ännu efter fredens undertecknande, gifva ytterligare anledning till det antagandet, att ingenting bestämdt blifvit derom afgjordt, och att bestämmelserna äfven i sjelfva traktaten endast utgöra en allmän ram, hvilken det sedermera kommer an på att fylla. De allierade synas bland många andra fel och misstag äfven hafva begått ett mycket stort derutinnan, att de icke på förhand träffat en öfverenskommelse om furstendömenas författning, hvilken kunnat föreläggas Ryssland till antagande såsom en afgjord sak. Redan vid wienerkonferensen har det klart nog visat sig, huru ovilligt Ryssland är att gå in på någon organisation, som afser att af Moldau och Wallachiet bilda en stat med nationell lifskraft. Sedan det shigt antagit allt, hvars förkastande skulle innebära krigsorsaker, skall det utan .tvifvel veta att göra sitt. inflytande och sin fina diplomatiska konst gällande i detaljdiskussionerna. Och Ryssland torde beklagligen i detta afseende här få ett tacksammare fält för sina intriger än någonstädes eljest. Ty hatet inom furstendömena å ena sidan emot Turkiet, deras gamla förtryckare, och å andra sidan emot Österrike, deras nyaste, samt vestmakternas skefva ställning att 8 ena sidan hafva uppträdt såsom Turkiets försvarare och upprätthållare af dess rättigheter, men å andra sidan äfven såsom de kristnes beskyddare emot muselmännens orättvisa förtryck, hvilket åter äfven ryssarne just gifva sig ut för att vara, — och det till och med företrädesvis, såsom lefolkningen närmaste trosförvandter, — för att icke talaom de hemliga förbindelser till Österrike, som vestmakterna äfven till en viss grad torde hafva ingått, — allt detta, i förening med.saknaden af någon värdig och gemensamt äntaglig kandidat till furstevärdigheten i den stat, som skall skapas, synes. lemna. ett spelrum. för .en slipad diplomatis konster, sådant som väl endast sällån erbjudit sig. Såsom ett uttryck ;af.det misstroende, hvarmed man äfven redan i Tyskland emotser lösningen af. dessa frågor, meddela vi slutligen en artikel i ämnet ur ett i Berlin utgifvet liberalt veckoblad, Berliner Montagspost. Den korta tid — säger detta blad om fredsslutet — som varit medgifven för underhandlingarne; och skyndsamheten med försoningen bevisa tydligt, att resultatet icke är så fullständigt, som man i början lät. förstå. Med knapp nöd: skola de närmaste frågorna kunna afgöras; något ordnande af de europeiska förhållandena i allmänhet, såsom man väntade, är icke mera att tänka på.. För att blott framhålla en sak, en fullständig lösning af frågan om Donaufurstendömena kan ännu ingalunda väntas. Sannolikt fastställas blott.de allmännaste. hufvudpunkterna; de särskilta omständigheterna skola sedermera ordnas af en egen kommission. Resultaterna af konferenserna i Konstantinopel om furstendömena. hafva. i -dessa-väckt en storm, som, pariserkönferensen hvarken kan låtså sig icke känna eller med ett penadrag undertrycka. De hafva tillintetgjört alla förut hos rumänerna väckta förhoppningar på större sjelfständighet och en derigenom verkad större kraft i deras inre angelägenheter, Mamn-hat i Konstantinopel i afseende på furstendömena tvärtom gjort ett stort steg tillbaka och genom -. turkisk-ryske fördräupphörande ansett: hindret för furstendömenas identifiering medPortens öfriga territorium vara undanröjdt. Man kan derföre ej Hoppas på någon utBildning af den författning, som förut varit furstendömena garanterad, utan nya reglementen skola under Portens ögon utarbetas af kommissioner, från båda länderna. I stället för de hittillsvarande furstarne — Ghika i Moldau, Stirbey i Walachiet — skola, så snart deras genom fördraget i Balta Limsian bestämda regeringstid tilländalöper, kaimakamer (vikarier) af Porten utnämnas med turkiska kommissarier vid sin sida. De nya furstarne skola derefter väljas på följande sätt. Sedan i hvardera landet en senat blifvit stiftad, väljer hvardera af dessa bland landets fornämsta familjer tre kandidater och föreslår dem för Porten, som sedan för lifstiden utnämner furstarDe. Så snart furstarne öfvertagit styrelsen, bestämmes antalet af de trupper, som äro erforderliga för drdningen. inomlånds och för gränsernäs skydd. — Af denna korta blick på grunddragen af hvad kön ferensen i Konstantinopel beslutat är klart, att de vackraste:förhoppningar hos .fem millioner.rumäner blifvit med ett slag tillintetgjorda. I stället för.en drömd: nationiel oafhängighet skall ettförhållande inträda, hvilket blott kan betraktas såsomsförsta steet till furstendömenas fullständiga införlifvande med turkiska riket. Härpå häntyder redan den bestäm ielsen, att de nä i Turkiet vidtagna reförmbesluten skola, för framtiden gälla äfven i. furstendömena. Skola under sådana förhållanden furstendömenas blickar vändas från Ryssland ?; eller tvingar man icke uppsåtligen. de, missnöjda i.czarrikets armar? —zVi tro, satt.tidpunkten är illa wald för.en sådan identifiering-af furstendömena med Tarkiet)Oekså vinner