heten af upprättelse stode qvar; men huru svår denna är att vinna, äfven under nuvarande förhållanden, är ingen hemlighet, för att ej tala om sådana lidanden, förödmjukelser och ekonomiska förluster till obestämbart belopp, hvilka icke kunna ersättas. Det kan således icke annat än förvåna oss, att. en af rikets ständer, tillsatt väktare öfver lagarne, hvilken dessutom särskilt och uttryckligen uti sin instruktion har sig ålagdt att med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga hvad Rikets -Ständer till skyddande af tryckfriheten stadgåt (instruktion för justitieombudsmånnen, 22), kunnat framsmyga en åsigt, som för denna frihet vore så ytterst vådlig och derjemte, såsom vi ofvan visat, i sig sjelf är både-orimlig-och-lagstridig. issn — En af de frågor, som pariserkonferensen visserligen upptagit, men som likväl är långt ifrån att genom fredsslutet ha erbållit en bestämd och praktisk lösning, är frågan om Donaufurstendömenas ställning och förfättning.. När. man begränsade krigets syftemål till att endast omfatta Turkiets betryggande för den närmaste framtiden, så måste dessa furstendömen utgöra ett af de första och vigtigaste ämnena för underhandlingarne. Vid Wienerkonferensen : for rades en allmän stormakternas garanti för dessa furstendömens frioch rättigheter. Men i. de senaste af Ryssland antagna förslagen hade man undvikit en. dylik garanti, utan: tvifvel under den förutsättningen, att ett Rysslands deltagande uti något slags formlig garanti skulle gifva denna makt tillfälle till en fortfarande inverkan, och denna uppfattning har äfven efter Winerkonferensens upphäfvande gjort sig gällande i de engelska . parlamentsdebatterna. I det nya fredsförslagets första punkt hade ran nöjt sig med att endast fullständigt afskaffa hvarje särskilttskyddseller inblandningsrätt från Rysslands sida, så att alla bestämmelser och fördrag mellan Ryssland och Porten. rörande furstendömena för alltid upphäfvas. I stället för det gemensamma protektoratet lägges i detta förslag vigt på Portens suveränitet, samt att furstendömenas inre organisation skall bestämmas af sultanen, ehuru i öfverensstämmelse med de kontraherande makterna. Det ursprungliga,. rättsförhållandet : mellan Porten och furstendömena. är ett fördragsenligt. Furstendömena ha, så snart den ryska uppfattning; scm helt och hållet ville förbise deras verkliga folkrättliga ställning, blifvit förkastad, full rätt att sjelfva handhafva sina angelägenheter;. sin-lagstiftning och hela inre styrelse; Turkarne ha aldrig eröfrat dessa länder, utan deras furstar, ställde sig frivilligt, under förbetåll af full inre frihet och sjelfständighet, under Portens skyddsberrskap. Genom fördrag har Porten förbundit sig att skydda och försvara furstendömena mot hvarje fiende;: emot det att furstarne skulle erkänna Portens öfverherrskap och årligen betala en viss tribut för, det nämda. skyddet. Det: beror emellertid mycket derpå, att vid ett fastställande af furstendömenas röttsförhållanden man återvänder till denna ursprungliga ställning, utan att godkänna de godtyckliga imgrepp, som-Turkiet under de senaste 150 åren gjort. emot dessa -Jänder och, hvilka baft. till följd att de utgjort en brygga för Rysslands anfall mot Turkiet. Status quo kan icke återställas och upprätthållas, ty furstendömena-ha på senaste tiden råkati enställning, som till en del är en följd af från Rysslands sida påtvungna institutioner, och hvilken alldeles strider mot dessa länders naturliga behof och sträfvanden och icke. lemnar den ringzste: utsigt till en sund: utveckling af landets krafter. Det nationelt-liberala partiet i furstendömena sjelfva har på senaste tiden sökt göra gällande nödvändigheten af.att åstadkomma en organisation; som i någon mån vore öfverensstämmande med furstendömenas egna Behof och önskningar, på sammas gång. den vore mest egnad att tjena Euröpas allmänna intressen. ; Främst bland dessa fordringar står deny att furstendömena skulle förenastill7en stat, med bibehållahde af Portens suveränitet: Länge Ha ryssarne låtit dessa länder gå och gälla för slåviska; men nu vet hvar och en, att furstendömena äro bebodda af 4—5 millioner menniskor af rumänska, stammen, och att emellan båda furstendömena råder en fullständig gemensaämhet i intressen, så att sedan några år den önskan är allmän, att de måtte förenas ufider en gemensam styrelse, hvarigenom en stat uppkomme, i omfång och folkrhängd jemförlig med Sardinien, Belgien, Bayern m. fl.; hvilken med kraft kunde utveckla sina utomordentligt rika hjelpkällor och i-den nationella enheten erhålla en stark grundval. Vidare önskar mån afskaffande af det nu gängse sättet att tillsätta.den regerande fursten och införandet af ef ärftlig furstevärdighet. Det har, säger man, varit bristen i detta hänseende, som isynnerhet lemnat furstendömena till pris åt grannstaternas. godtycke. Porten har afsatt furstarne, för att utpressä penningar af de täflande kandidaterna; Ryssland begagnade med sin sluga politik alla dylika kriser i sitt intresse och till ökande af sitt inflytande; och lahdet har sålunda fortfarande varit en olycklig tummelplats för de båda 5-3 i