ver målatens hund, som hållit på att bita honom, .. vHan. ville bita mig. i benetp,. klagar baronen. Han tycker likväl mest om kött, svarar kallt den hederlige och menniskoälskande Spiegel.. Repliken är, kanske . rolig, men den är säkert ett fel mot karakteren. Hektor må gerna skälla, ty det tillhör hans natur; men Spiegel får icke fortsätta skallet, ty det tillhör icke hans: Kolmodin är förträfflig i sin smedsverkstad vid släggan och städet; men han bör icke sitta med penseln och.paletten:i en konstnärs atelier.. Man skulle kunna framplocka många. andra ställen, der hr Jolin för sina roligheters skull, fördunklar den sköna karakter han har att framställa. ; Hvad sjelfva utförandet beträffar, så tillkommer segerpalmen deruti otvifvelaktigt hr Sundberg. Fint, nyanseradt och karakteren ända in i sista ögonblicket troget är hans spel. Det var ett verkligen moget konstnärskap vi hade för våra ögon. Mamsell Jacobsson var deremot i Helenas roll icke hvad man af henne egde att vänta. Hon. vår ofta kall och syntes i alla de fyra första: akterna för Mycket ointresserad, oaktadt rollen är så vacker och. fullkomligt ligger inom området af hennes förmåga. Det var först i sista aktens afskedsscen vi kände igen henne. Men hvarföre spara allt till det sista? Det sista är ju icke annat än följden af det myckna förutgående, och hur vill publiken finna det ena klart när den famlar i dunklet efter det andra? Hr Swartz passade fullkomligt till baronens parti och han skall. alltid med sanning och trohet -återgifva dylika karaktersroller. Fru Samsons uppträdande kan betraktas såsom en debut för henne på talscenen, och såsom sådan var den ganska lyckad, särdeles med. afseende på. den, korta tid hon. haft för att instudera :grefvinnans långa och otacksamma parti. . Denne debut -bekräftade vårt förut!en gång uttalade påstående, att denna skådespelerska, ehuru tillhörande lyriska scenen, äfven bör blifva af stor användbarhet för den dramatiska. Fru Swartz har likaledes en otacksam roll, hvaraf ingenting är att göra;