Aftonbladet – 11 april 1856, sida 2

Frankrikes gamla konungar hvila, skall mitt folk se mig lugnt skiida fram och nedböja mitt hufvud vid det heliga altaret. Jag skall utan skam afsvärja en villfarelse, som Gud förlåtit, och jag skall svärja den katolska kyrkan trohet utan att någonsin glömma mina gamla trosförvandter, hvilka, dubbelt olycklige derför att de ej, som jag, blifvit upplyste af den gudomlige anden, ännu mera behöfva min hjelp, mitt medlidande och mitt stöd ... Se der hvad jag skall göra, herr grefve och yi få se hvad ligan skall säga... vi få se om hon upphör att ladda sina kanoner och hvässa sina dolkar. ... Jag fruktar tyvärr att hennes värjor och kulor sedan komma att riktas mot en katolsk furstes bröst... emot en katolik lika god som hertigen af Mayenne och konungen af Spanien I äm En omvändelse ! mumlade Brissac tillintetgjord: Lugna, er herr grefven, svarade konungen med ett dystert leende. Kriget blir ännu mycket långt; Paris är, tack vare er, starkt; och det skall grymt försvara sig. Ett mörkt moln drog öfver Henriks panna. Ack ! fortfor han, buru många gånger bar jag icke under dessa fem år frågat mig sjelf, om ej tiden vore inne att åter sticka värjan i slidan, om det ej vore ovärdigt af en man med hjerta, att tvista om eganderätten till en tron, från hvilken ett helt folk utesluter honom. Jag har frågat mig sjelf, om någonsin kronans glans skulle kunna ersätta dessa svek, dessa bedrägerier och dessa oafbrutna kroppsoch själsansträngningar, hvilka förtära mitt lif och göra mig till gubbe i förtid... Men jag har återtagit min värja, jag har fortsatt mina nätters oupphörliga arbeten och jag har uttröttat mitt råd. Allt hvad en menniska kan göra, för att bära sin del af en gemensam börda, har jag gjort, utan att någonsin beklaga mig; och när ni får veta hvarför, skall ni kanske säga att jag handlat rätt. Det är hos mig icke fråga om att tvista