Aftonbladet – 11 april 1856, sida 1

UTEROLE, den I Apel Freden och Pressen. De med de sista posterna och ännu i dag ankomna utländska tidningarne bringa oss allt flera bevis, att de farhågor, som vi redan vid fredsbudskapets första mottagande med telegrafen vågade uttala i afseende på utsigterna för den nu slutade fredens varaktighet, delas på många båll. Från Paris erfar man, att frågorna o a Italien och Donaufurstendömena redan omedelbart efter fredens undertecknande varit föremål för allvarsamma tvister inom konferensen, som hotar att allt mera utbilda sig till en om Europas allmänna angelägenheter rådslående kongress. Hvad man kunnat förutse, synes hafva: in-träffat. Österrike är ej särdeles benäget att lemna de rika Donauländerna, som det nu en längre tid hållit besatta, och på hvilka det torde haft sina planer alltifrån krigets början. Ordnandet af dessa staters angelägenheter företer dessutom egna svårigheter, till hvilka vi inom kort skola återkomma. Vi fortfara att redogöra för de betraktelser, som den utländska pressens förnämsta organer anställa öfver fredsslutet, och vi vilja denna gång företrädesvis egna vår uppmärksamhet åt den tyska pressen. Såsom särdeles betecknande för ställningen inom Preussen anföra vi följande ledande artikel ur Preussisches Wochenblatt för den 5 April, ett blad som är organ för det så kallade liberalt-konservativa partiet i detta land. Man finner häraf, huru afgjordt denna sida söker skilja sin sak ifrån den junkerliga och ryssvänliga konservatismen, på hvilken den väl äfven med rätta vältrar skulden för den döliga roll, som Preussen spelat under de senaste åren. Underrättelsen om fredens: afslutande — säger dets ta blad — har ej: öfverraskat Europa: så säkra tecken hade föregått, att denna händelse snarare kom efter. än förekom allmänhetens väntan. Men knappt har verlden kommit till medvetande angående det fulländade verket, förr än detta nästan från alla sidor mötes af betänkligheter och misstroende. Vi spara billigt ett närmare omdöme om fredens verkningar och betydelse tills sjelfva urkunden hunnit blifva bekant och sorgfä pröfvad. Likväl föranleder fredslutet i och för sig betraktelser, åt hvilka det ligger oss så mycket närmare att gifva ett uttryek, som de företrädesvis falla inom våra fosterländska förhållandens område. Den tredje Pariserfreden har blifvit afslutad den 30 Mars 1856 under kejsar Napoleons auspicier. På samma gång denna sats med hvarje ord griper in i det förflutna, framställer den tillikaskrigets och den europeiska förvecklingens resultat i det klaraste ljus. Det är den stora botgörelse som Frankrikes imperialism låter Europa undergå. Och om i 1814 och 1815 års fredsslut den stora europeiska koalitionen segerrikt upphöjde den fasta legitima statsordningens och den europeiska jemvigtens baner öfver det eröfringslystna kejsaredömet, så gläder sig numerå det senare i den tredje pariserfreden öfver Europas frivilliga eller ofrivilliga erkännande, att detta kejsaredöme genom sin hofsamhet och beslutsamhet blifvit en förkämpe och vårdare för de stora skatter, till hvilkas skydd Europa för 40 år sedan beslöt att för alltid bannlysa napoleonidernas slögte från Frankrikes tron. Hvad som vid denna underbara vexling af förhållanden länder Napoleon III till ära och förtjenst, blir en anklagelse emot Europa, framförallt emot de makter, hvilka, förgätande 1813, 1814 och 1815 års koalitions stora grundsatser, öfverlemnade åt denne Napoleonid äran att bli en7 beskyddare för den europeiska rättsordningen; och dermed åt honom uppdrogo ett anseende och en makt, hvilka de ej egde kraft och beslutsamhet att för sig sjelfva behålla, Efter detta resultat må våra motståndare möta den politik, hvilken de för vårt fädernesland förordat, och hvars triumf de med förundransvärd naivetet nu förkunna. Låtom oss i minnet återkalla, hvarifrån de utgingo och hvad de ville vinna. Det parti, hvilket vi ha i ögnasigte, såg i Ryssland konservatismens vårdare, och tillika den makt, som framstod oöfvervinnelig inom Europa. Det ville bevara Europa för den napoleoniska imperialismens öfvervälde och såg i sammanhållandet med Ryss