Aftonbladet – 10 april 1856, sida 1

Jag har. min värja, herr de Crillon. ;.Bah! ni vet väl att man icke drager värjan emot mig. iDet är sannt, men jag har de svages vapen, detta vapen, hvars-hugg ej kunna pareras, och jag skulle vara förtviflad att. dermed nödgas döda den tappre Crillon ... jag skall dock ej tveka att göra det, om han vägrar att. gifva rum. Han drog pistolerna ur pistolhölsterna. IJag sade er ju att vara stillan, inföll Crillon, stoppa tillbaka edra pistoler, grefve, de äro inte laddade., Inte laddade ! utropade Brissac vred. Tilläter ni mig att våga försöket ?, Grefven satte en af pistolmynningarne emot chevalierens bröst. i Alltför gerna, min bäste grefve, ifall det kan roa er att göra litet buller, svarade Crillon kallt och utan att vrida vapnet ur hans hand, uti edra pistoler finns :det kanske ännu qvar litet krut, men ganska säkert inga kilor.s Det är omöjligt! utropade Brissac bestört. ; Skjut, så får ni sjelf öfvertyga er derom, men akta att ni ej skadar mina ögon med förladdningen. Brissac vände sig om, hans uppretade blick sökte Arnaud, hvilken förläget bortvände bufvudet, och hans hand nedföll maktlös. Man hade spelat honom det spratt, som han sjelf imnat spela spaniorerna. Jag förstår,, mumlade han, Arnaud har sält sig åt er! -Sålt upprepade Crillon, nej, herr grefve, vi hafva inga penningar att köpa för; han har gifvit sig åt oss... Men hvarför ser ni er så ifrigt omkring ?... Ni tänker väl inte undkomma mig ?2 Jo, det tänker jag, och ni skall snart få se, att det är ni, chevalier de Crillon, som öfverlemnat er åt mig... Det är minsann en vacker: fångst att få herrn och tjenaren på en sång I Jag förstår er inte ?, Tolf karlar, hvilka jag posterat på vägen för att arrestera konungen, komma med det