Aftonbladet – 10 april 1856, sida 1

Arnalid gaf ej akt på sin herres ord, Hans tankar voro annorstädes, och liksom grefven var han uteslutande upptagen af att lyssna och -speja. Se här em! utropade guvernören hastigt. En man, mörkt och enkelt klädd, men med stolt hållning och högburet hufvud, fråmträdde verkligen från en af gångstigarne. -Brissåc sporrade sin häst och lade den nykomne till mötes. God dag, herr grefve! sade främlingen, då de stodo midt emot hvarandra. Känner ni igen mig? Herr de Crillon)! utropade Brissac, fattad af en liflig oro vid åsynen af denne man, hvilken han minst af alla väntade sig att möta på detta aflägsna ställe och vid dennä framskridna timma. .Er ödmjuke tjenare, svarade chevalieren. Hvilken lycklig slump har jag att tacka för denna angenäma öfverraskiing)? frågade guvernören. sin konungs befallningar. Är det Konungen . . . konungen af Navarra . . . som hitsändt er? Konungen af Frankrike och Navarran. svarade Crillon lugnt. Verkligen . ..2 stammade Brissac, hvars oro nästan grän-ade till förskräckelse. Men det bebådar mi. sann ingenting godt att möta den store Crillon på ett ställe, dit man möjligtvis begifvit sig för att slåss!... Hvarför hår han hifsändt er? j För att arrestera er, herr grefve,, svarade Crillon med samma kallbl-dighet som förut, Brissac var tapper, men han bleknade. Fan visste nog att Crillon ej skämtade öfver dylika saker. iHvad säger ni derom, herr grefve,? forti for chevalieren. Kanske ni har lust ätt göra motstånd ? ; Ja visst, herr chevalier; en beväpnad adelsman låter ej taga sig af en endå fiende utan att blifva vanärad. Ahy invände Crillon, ni är så litet beväpnad, att det ej lönar mödan att tala derom. Konungen ... man måste naturligtvis lyda i