Aftonbladet – 10 april 1856, sida 1

DEN SKÖNA GABRIELLA ), A AUGUSTE MA QUET. ANDRA DELEN. V. Konungen. Paris guvernör hade ej några flera frågor ett göra och han försjönk småningom i sina förra grubblerier. Allt sedan de begge ryttarne lemnat Epinay, hade hästarne börjat att springa fortare, och de varseblefvo snart byn Argenteuil. Soldaten, hvilken syntes mycket noga känna till vägen, föreslog sin husbonde att vada öfver floden och undvika färjan. Grefve de Brissac följde sin betjents råd och de uppnådde snart andra stranden . Nu förändrades grefvens ansigtsdrag; ängslan, oro, nyfikenhet och hopp lästes dernti. Hans giriga blickar fästades på hvarje skugga, och hans öron uppsnappade det svagaste ljud. Det var här som grefvens soldater lågo i bakhåll; men intet buller, ingen rörelse förrådde deras närvaro, och de Brissac kunde knappt återhålla sin förundran. Huru ipperligt! .. huru förträffligt! .. . utropade han. Jag skulle sjelf kunna falla i denna snara!... Hvem skulle väl någonsin kunna ana, att häromkring ligga jägare, luranide på ett menskligt villebråd ! Han hade rätt; mån hörde hvarken menniskors steg eller hästars gnäggande; endast vattnets enformiga sorlande afbröt den djupa tystnaden. Stället var:öde, nästan vildt. På ena sidan slingrade sig floden, och på den andra reste sig den branta åkanten, krönt med en tät, af djupa diken och några gropar genomskuren småskog. Met, mumlade Brissac, de borde nu redan hafva honom fäst . . . mina karlar borderedan vara tillbaka. VA. ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—068, 72, 74, 76—78, 81 och 82.