Aftonbladet – 9 april 1856, sida 3

21 GY. VAG! SUV MA PSIvby, UUVUVITUIRDDIgS RUP OV PUB, bättre d:o 120 rår pr stv oc BLANDADE AMNEN. Ännt ox björnhistöria från kappmarken. För 7 ä 8 år tillbäka gick en något mindre vetande lappgosse, ungefär 15 eller 18 år ganimal; i Mooniska Lappmårks sockem, om hösten, sedan litet s00 fallit i fjellen, till en lappby för utt, som mar plSgar kalla det — gästa hos deesa grannar, på ungefär en mils afstånd från gossens hemvist. Vid åter: komsten från denna visit berättade gössen för sik moder, hvilken var enka efter en lapp; att hanf fjellen varsnåt spår efter en stor och tvenne mindre björnar; på hvilken berättelse modren likvist fästade riöga uppmärksamhet. Några dagar derefter föll det bguthman in, att göra en påhälsning hos samma laps par, hvaärföre hon begaf sig i väg i sällskap med den pfvannämde gossen Och en yngre son om 13 ä 14 åra ålder, hvilken var någorlunda skicklig skytt och följ: kktligen var försedd med bössa, hvardera åkande efter sin ren och med pulka. Då desse efter fulländad visit återvände hem, föll idet gumman in, att besöka det ställe, hvarest den äldre gössen sagt sig hafva sett då omtalte björnfjäten. Dessa fjät påträffades också ganska riktigt. Söm gumman, medan hennes man lefde, i sallskap med honom en gång varit på björnjagt, så Täknåde nu hos henne begäret att tillegnå sig dessa goda villebråd, hvarföre hon också företog sig att uppsöka björnarnes vinterqvarter, hvilket också snart påträffades, Den yngre gossen följde med modren och hade laddat sin bössa, gumman högg åt sig till vapen en stadig björkstake eller vreda. Anlände till idets öppning skulle den stora björnen rusa fram, men hejdades i detta förehafvande af gumman, hvilken med spaken klämde fast hufvudet i. den snäfva öppningen, i hvilken ställning gossen med sih bössa gaf björnen kulan genom hufvudet, rhed den Säkerhet att björnen genast dog. Gossen laddade genast bössan ånyo. Då detta var färdigt, kom ena ungen till öppningen och fick i detsamma sin kula för pannan. Den andra ungen kunde intet skrämmas fram med skrik eller rop, och ingen vågade: krypa in i idet för att med handkraft nappa tag med nalle. Men gumman var icke rådlös. Hon högg sig en passande björkstake, qvistade den på så sätt, att 1 å 2 tums stumpar af qvistarne lemnades qvar vid staken eller vredan, och vred fast denna illa qvistade stake så stadigt i den lurfviga pelsen, att björnen kunde framsläpas till idets mynning och med yxan aflifvas; Sålunda hade denna modiga och tilltagsna qvinna inom några timmar, med tillhjelp af allenast en minderårig gosse, aflifvat 3:ne björnar och kunde i triumf åka tillbaka med detta lönade byte. Detta kan man kalla mod hos qvinnan. (Norrbottens Posten.) — Verldens blifrande hufvndstad. I sitt nyutkomna reseverk Promenade en Ameriques yttrar Ampere den åsigt, att verldens bhfvände hufvudstad skall komma att ligga på Panamanäset emellan de begge hälfterna af Amerika och emellan de begge stora oceanerna. Denna framtidens stad, säger han, skall blifva medelpunkten emellan jordens östra och vestra hälft, endast att den i afseende på de oerhörda oceaner, öfver hvilka den skall komma att herrska, blir mera jättelik än någon verldsstad som hittills funnits, Lendon icke undantagen. Man tänke sig blott Sydamerika efter nordamerikanskt mönster utveekladt:i kommersielt, soeialt och polititiskt hänseende, Kina och Japan indragna i den allmänna rörelsen och Stillaoch Indokinesiska hafvens överldär fallkomligt odlade och europeiserade: sHvarförejs frågar han, skulle man ej kunna antaga att nås gonstädes i denna predestinerade verldstrakt, vid förs eningspunkten mellan de båda amerikanska kontinenterna, på handelsvågea emellan Europa och Asien, verldens blifvande hufvudstad skulle komma att ligga? Då skall det gamla Europa befinna sig vid en, af de yttersta ränderna på den : geografiska kartan öfvar den eiviliserade verlden: Europa skall då-vara (ett förflutet, men tt vördnadsbjudande och ärörikt förflutet, då det ju är ifrån Europa som dönnha nye utveckling skall utgå. Dess språk, dess konster; dess religion skela der hafva planteratsitt herravaldö; nya, tiders på Englands Lilla mölnhöljda 5 födda frihet skola dessa omätliga, soliga trakter hafva att tacka för sin frihet, och denna ännu fullkomligare. Då skall man göra andäktiga pilgrimsfärder till den gamla kontinenten, liksom vi anställa resor för att taga de berömda orter i åskådande, hvarifrån vår civilisation är utgången; man. skall besöka Paris och London, liksom vi besöka Athen oeh Jerusalem; men civilisationens härd; som genom tingens gång ech jordklotets gestalt blifvit förflyttad, skall förläggas till den punkt, som Guds finger sjelft utpekat såsom mensklighetens rätta eentrum. — En sterkexekutien. Sydtyska blad berätta följande: I Offenbach vid Landau blef man en dag vittne till en högst egen exekution. Straxt efter kl. 7 på aftonen kommo till byn några storkar, hvilka flögo flera gånger omkring kyrkan och det nära intill densamma belägna skolhuset, hvarpå de aflägsnade sig, men återkommo sedan med en mängd andra storkar. Den rekognoscerade platsen besattes genast af dessa nykomlingar, som till och med satte sig på visarne till den till skolhuset hörande urtaflan. Ordonnanser kommo och gingo eupphörligt, till dess inom kort tre storkar syntes, af hvilka den ene tycktes vara en delinqvent och de öfrige hans väktare. Delinqventen var synbarligen dömd att brännås; ty väktarne förde honom till skorstenen, som de der utsatte vakterna, oaktadt den starka röken, icke lemnade. Så snart han anlände dit, störtades han i skorstenen, hvarpå följde en högtidlig tystnad, som icke afbröts af några tecken hvarken till glädje eller sorg. Då kaminen öppnades, befanns den afstraffade helt förskräckt och nästan döfvad af fallet. Då man haft att befara en ny excekution, om man genast lössläppt delinqventen, så togs han i förvar af en dervarande borgare. Hela natten höll besättningen sig stilla och först kl. 3 på morgonen bröt den upp, hvarpå hela sällskapet flög mot söder. — Gckså en banknet. Nyligen presenterade en resande i biljettluckan vid jernvägsstationen i Rheims en sedel på 500 franes till vexling. Biljettförsäljerskans förvåning var icke ringa, då hon vid närmare betraktånde af sedeln fann texten lyda lunda: Vauderille-Banker, upprättad den 10 April 45, betalar ej till innehafvaren af denna sedel Femhundra Franes. Kontrollör: God: morgon. Öfverkas: Frånvarande. Direktör: God afton. Till venster lstes: sOm ef craparen efterspanas får han I se. ten, som ej ser upp straffas,; och till hö ger: sTourry, pappershandlare n:o 30 Rue du Temple, mdministrationens leverantör. Slutligen nedanför: Alla sköna damer emottagas med nöjen För öfrigt