lugnt la Ramdtes mordgiriga ögonkast. Heni riette, öfverväldigad af skam vid detta nya : vittnes inträde, ilade hastigt in i sängkammaIren liksom för att dölja sin vanära. nade orörlig midt på golfvet och besvarade I Det är han!... det är han!,.. vrålade la Ramåe. I Espårance ryste, han gjorde en ofrivillig rörelse för att närma sig sin värja, hvilken låg på stolen vid balkongen, men fruktan att synas feg hejdade honom genast. Ettarabiskt ordspråk säger: att motståndarens iädelmod r det säkraste vapnet emot en feg fiende. La Ramå såg hanstvekan, och han fröjdade sig öfver den. Jag hörde er röst, madame, sade han slutligen med ihålig röst till Marie Touchet, och jag trodde att ni behöfde min hjelp, om jag på något sätt kan vara er nyttig, så befall öfver mig. Nej, svarade madame dEntragues, förödmjukad öfver att en dylik person vågade erbjuda henne sitt beskydd. Den unge mannen har på ett tillfredsställande sätt förklarat sin härvaro, och han får lemna 0ss I ett hopp rusade la Ramåe fram till bal kongen för att på en gång hindra Espårance från att aflägsna sig och att tiga sin värja. Ni vet då ej min fru hvem den mannen är som niliter gå! utropade han skummnunde af raseri. Nej. Det är han som känner vår hemlighet... det är han som kan störta oss alla! ... Madame dEntragues uppgaf ctt rop af öfverraskning och förskräckelse, I morse undslapp han mig, fortfor la Rame, men jag svär vid helvetet att han ej skall göra det i afton! Esperanee stod stum, han betraktade stolt