Hörnsten; hvarjemte drängen Johan Zetterberg, som inför rätta angifvit och sökt, men ej gittill ansvar för delaktighet i uppröret binda åklagaren, stadsfiskalen Strömberg, blifvit dömd att bota 6 rdr 32 sk. banko samt inför rätta göra åklaren offentlig afbön. . 4 års fästning: för arbetskarlen Joh. Larsson. 3 års fästning: för arbetskarlarne Sv. Israelsson eller Svensson, Petter Magn. Gran och Johannes Pettersson (n:o 9), smedsgesällen C. J. Almgren, smedslärlingen J. Fägersten, f. d. slottsknekten And. Sjöberg och kalkbrännaren Svening Nilsson. 2 års fästning: för skomakaren A. Ljungberg, smedslärlingen Jonas Berg, arbetskarlen C. M. Bång, bleckslagaregesällen Bårman, guldsmedslärlingen Clasen, Arbetskarlen Nils Jonsson, skräddaregesällen J. Lundahl och muraregesällen Nils Lundahl. 1 års fästning: för skomakarearbetaren G. Pantzar och arbetskarlen Anders Pettersson. 6 månaders fästning: för arbetskarlen OC. Jonsson, faktorismeden Lundström, vagnmakaren Himmelman och arbetskarlen, förre hållkarlen Carl Johansson från Bygärdet. Fjortonårige ynglingen Axel Wilhelm Jonasson, som jemväl blifvit förvunnen att hafva deltagit uti ofvannämde oroligheter, dömdes att af sin fader på lämpligt sätt, i åklagarens närvaro, agas. Af öfrige i målet tilltalade personer blefvo handskmakaren Carling, svarfvarearbetaren Wållgren samt öfverskäraren L. M. Pettersson från allt ansvar frikände, enär icke den ringaste bevisning under ransakningen förekommit om deras delaktighet i upploppet; äfvensom följande, ehuru mer och mindre besvärande omständigheter mot dem förekommit, blefvo brist af full laga bevisning, i målet frikända, nemgen: metallfabrikören Nordström, smeden C. Andersson, förre polisbetjenten P. Wadell, furiren Rydelius, förre brandvaktskarlen Berg, skomakeriarbetaren Akerblad, arbetskarlen Johannes Pettersson (n:o 46), snickarelärlingen Hofvenberg, arbetskarlen Österberg, snickaregesällen Nyström, arbetskarlen Johannes Svensson, sjömannen Sjöberg, skomakaregesällen And. Joh. Svensson, vagnmakaregesällen Joh. Fr. Andersson, faktorismeden Ahhn och strumpväfvaren Malmgren. De satiriska anmärkningar och hånande åtbörder, som vid domens afkunnande förmärktes hos några af de dömde, tycktes utvisa, att dessa icke egt tillräcklig öfvertygelse om det brottsliga i deras samhällsstörande företag, så vida de icke skulle kunna hänföras till det slags mod och löje, som förtviflan ingifver. Också måste väl scenerna af församlade, djupt skakade makar, barn och anhöriga, hvilka skulle se de sina återvända till brottslingarnes hemvist, i sjelfva verket gripa dessa lika djupt, som de hos hvar och en åskådare väckte sorgliga betraktelser öfver de olyckor, hvartill brott och laglöshet så snart kunna leda. (Jönköpings Tidning)