och mer än vanlig skicklighet att lura bönder, uppnegocierade han större och mindre penningesummor med lätthet och fyndighet. I bankodiskonten fick han lån på arbetskarlars, fattighjons och drängars namn och borgen, och lärer en och annan gång lyckats skaffa lån åt personer, som endast funnos till i hans egen diktande hjerna. Vid kyrkan står en gubbe af träd, som håller fattigbössan i hand. Han kallades Rungren efter sin tillyxare, gjorde vanligen dåliga affärer och hade föga kredit. Fallenius satte dock detta namn på ett diskontreversal, kallande honom jordfast i Döderhult, bifogade som borgensmän ett par andra pålitliga, jordfasta gubbar af trä eller sten, och lärer lyckats skaffa gubben Rungren ett icke obetydligt lån. Den jordfaste gubben var dock en ärlig själ, ehuru tiggare, och banken fick sina penningar igen. På detta och dylika sätt lärer han vanligtvis hafva haft 20 å 30 diskontlån att !-,-årligen omsätta. Ingen lärer derföre förvånas öfver vår uppgift, att tiden förmodligen gick för honom ovanligt fort undan, och att den väldige finansieren fick namnet Fallebo gök. Våra muntliga källor kunna ej bestämdt afgöra, om han kallades Fallebo gök förr än han kallade sig Fallenius, men säkert är, att göknamnet ännu är lifligt inpregladt i folkmedvetandet, och att det hade djupare grund än en spefogels skämtande infall. Så framgick den väldige. som en stormil, öfver trakterna kring Döderhultsvik och i diskonten några år, men glanspunkten i hans lif här framblänkte först vintern 1843 och 44. Då hade stugan blifvit honom för trång; måhända fruktade han äfven, att den otidiga nyfikenheten, som lärer vara särdeles utvecklad i små samhällen, snart skulle lyfta en flik af den täta slöja, hvarunder han som John Sadleir och andre store män vanligen finna nödvändigt att operera. Hans verksamhet skulle nu omfatta minst hela Sverge. Med några goda papper, af troligen jordfasta män, reste han ned till Skåne och kontraherade der om stora partier spanmål, brinvin, fläsk m. m. Med dessa kontrakter på fickan begaf han sig till Norrköping, Stockholm och andra städer, der han gjorde upp stora affärer i hudar och kolonialvaror, undertecknade nya kontrakter, emottog och lemnade förskotter och liqvider, samt reste derpå till Bergslagen, der han köpte en betydlig mängd jern. Hans tunga och hans slutsedlar, förvarade i en kolossal oxhandlareplånbok, gåfvo honom öfverallt kredit. Klokt beräknande, vände han sig först till stora hus, uppgjorde med dem redliga affärer, så långt pennin garne räckte, och lurade sedan lätt de små i fällan, nogsamt inseende, att många bäckar små göra en stor å. Disponent öfver stora partier jern, uppträdde han derefter som säljare på Göteborgs börs, men råkade i sin handelsifver att sälja jern, som han köpt på Göteborgs våg, för billigare pris än brukspatronerna sjelfva sälde dylikt jern på samma våg. Göteborgs börsmän genorhskådade då genast sin man och hade den oartigheten att underrätta honom om att han var en vinglare, hvaraf den för sådana yttranden särdeles ömtålige Fallebo gök kände sig så förnärmad, att han beslöt att skyndsamt lemna ett fådernesland, som ej förstod att uppskatta hans snille. Väl försedd med penningar, begaf han sig i ilande fart till Helsingör, der han likväl upphanns af en inspektor, från hvars patron han lurat sig till ett betydligare parti jern. Pengar eller friheten! sade inspektoren. Här är pengar, sade Fallenius, låt mig blott resa: jag behöfver Amerikas luft. Inspektoren tog reson. Fallenius reste, tillbragte några dagar i Hamburg, der han gaf sig ut för skräddare, kom derifrån på ett emigrantfartyg, och försvann för någon tid. Det korthus, med utseende af handelshus, som han hopvinglat, ramlade naturligtvis genast samman till en magnifik konkurs med få tillgångar och många fordringsegare, till en stor del bönder. Många bragtes till tiggarstafven. Som bedräglig gäldenär dömdes Fallenius att stå 2 timmar i halsjern och skämmas, samt derefter undergå 5 års fängelse å fästning med arbete. Domen kunde ej verkställas på den rymde, men hans namn blef tecknadt på pålen vid Stranda härads tingsställe, der det troligen står än i dag. Länge var doek mannen ej försvunnen. Man sporde att han, vi tro i Boston, uppträdt som värdshusvärd under namnet C. A. Roback, hvilket han snart förvandlade till doktor C. A. Roback, under hvilken firma han i många amerikanska städer spelat rollen af trollkarl med en lysande framgång. En landsman, med hvilken vi talat, besökte honom en gång i Newyork på en audienstimma, och fann Fallebo sannskyldige gök i ett stort, dunkelt upplyst rum, iklädd en blå, med stjernor besådd mantel, en hög vidunderlig mössa, och med en lång krokig staf i handen stående framför ett bord, på hvilket fanns en jordglob och en stor foliobok, fullskrifven med hebreiska karakterer. Flera hjelpbehöfvande yankees väntade i förmaket. För att inkomma i det allra heligaste erlades 5 dollars. Under högtidlig tystnad och med mycken värdighet afhörde han berättelsen om deras missöden: en var sjuk, en annan bestulen, en tredje var kär i Jenny Lind, en fjerde ville veta blifvande spanmålspriser o. s. v. Fallenius såg på sin glob, bläddrade i sin bok, mumlade några ord på svenska om amerikanska fårskallar, som skulle rakas, och gaf derpå sitt orakelsvar på dålig engelska, naturligtvis alltid med en viss fyndighet och tvetydighet i uttryckssätt, som fullt tillfredsställde de goda yankees. Som läkare var han en tid så sysselsatt, att han höll sig särskilt skrifvare (en bokhållare här från staden) endast för att skrifva recepter. De döda lärer han ha uppväckt sålunda : En munter och frodig yankee kommer en afton till ett värdshus, inlogeras i ett af de bättre rummen, spisar och går till sängs. Midt i natten höres ett genomträngande rop och en häftig ringning. Uppassaren instörtar, finner främlingen blek (han har aftorkat sminket), matt, döende. Med slocknande stämma begär han att doktor Roback, Bedlamstreet, och endast han, skall efterskickas. När budet afgått, blir främlingen småningom svagare, och dör slutligen under vanliga symptomer. Betjeningen står slagen med fasa; men då inträder doktor Roback hög och högtidlig, gör några hocus poeus, frammumlar några besvärjelser, och se! den döde kommer åter till lif, blir alldeles frisk fram på f. m., prisar doktor Robacks undergörande förmåga, befaller en droska och åker till Fallebo gök, för att hembära sin tacksägelse och uppbära sin betalning för en skickligt utförd rol. Doktor Roback utgaf för flera år sedan i Newyork en almanacha (bvaraf ett exemplar nu ligger framför oss), full med intyg om förrättade underverk, vida oförskämdare än de attester, som uppdukas om Barry du Barrys revalenta arabica. Detta är troligen första upplagan af det arbete, som Cineinnatis Herald omtalar. Vi hafva framställt dessa biografiska notiser både derföre, att vi anse skojet aldrig förtjena någon barmhertighet, och derföre att vi anse dem vara betecknande för bildningen i gamla och nya verlden. Fallenius, som i Europa ej kunde blifva annat än en simpel vinglare, och i denna egenskap ej hålla sig uppe mera än omkring 5 år, uppträder i det öfver sin bildning så skrytande Amerika såsom profet och undergörare, låter på ett högst oförskämdt sätt puffa för sig i tidningar och ströskrifter, eger framgång ett helt decennium och samlar penningar af den exempellösaste enfald. I sanning, Nordamerika måtte RR EE TNE