Aftonbladet – 8 april 1856, sida 2

kunnat drifva den mest högsinnade man till glömska af grannlagenhetens fordringar ? Hon fattade hans hand och tryckte en varm kyss på hans läppar: Jag förstår er ej? hviskadeEsptrance. Ni förebrådde mig ju nyss ett kärleksbevis... ett bref. Nej, jag förebrådde er det ej, jag eiterade det endast.x Att förebå mig det förtroende jag hyser till dig!... hvilken hädelse! Jag känner att blodet färgar mina kinder vid blotta tankan derpå... Du kan ej tänka, min Espeårance, huru gränslöst du kränkte mig .,. i min djupa smärta sade jag till mig sjelf: När han nu medan han älskar mig kan använda detta bref såsom vapen emot mig, hvilket förfärligt bruk skall han göra deraf ej den dagen då hans kärlek slocknat ? En ny kyss åtföljde denna nya giftdroppe. sAnser ni mig verkligen nog lågsinnad ...? Nej, inte du, min Esperancej men mina fiender skola söka att inverka på dig; du är svag för alla utom för mig... och då vi en gång blifvit skiljda... när en annan qvinna hvilar vid ditt bröst... Tänk om detta bref skulle falla i någon främmandes händer... O, min Gud! då vore jag förlorad... förlorad genom den jag älskat högst... Hvilket grymt straff!... men det vore rättvist ! Hon dolde ansigtet i sina händer, och Espranee slog. med hänförelse armarne kring ennes lif. Frukta ingenting, hviskade ban ömt, vi skola tillsammans uppbränna detta farliga bref. Arme Espårance! Han tog den infernaliska glädjen, som brann i hennes öga, för en engels leende och han fröjdade sig öfver hennes Judaskyssar, liksom om hennes läppar ännu varit rena och kyska!