be stående härarne. Framåtskridandets vänner ha länge betraktat de stora stående härarne såsom ett af de största hindren för Europas materiella, politiska och sedliga utveckling. Förhoppningen att det senaste kriget skulle, genom Rysslands fullständiga förödmjukande, ha till följd en allmän och i stor skala företagen indragning af armåerna, har tills vidare gått i qvaf genom en fred, som icke gerna kan blifva någonting annat än ett väpnadt stillestånd. Så länge för öfrigt ett reaktionärt och af folken hatadt och föraktadt politiskt system fortfarande är rådande i så många af Europas stater, är det naturligt, att de makthafvande skola behöfva väldiga massor af blindt lydiga redskap för upprätthållandet af en sakernas ordning, som endast kan bibehålla sig genom våld och tvång, och att de skattdragande hårdt skola betungas för att åvägabringa de medel, genom hvilka de sedermera skola hållas under ett förhatligt ok. Denna de stora stående härarnes bestämmelse, att undertrycka folkfriheten och att i enväldets eller fåväldets hand utgöra en maschin, genom hvilken det kan hålla vid makt hvad som för folken, med undantag af en liten hop hofmän, aristokrater och byråkrater, utgör en styggelse, har ofta blifvit