Aftonbladet – 8 april 1856, sida 1

deribland genom Times mängtusende tungor, så att den europeiska diplomatien erhöll kännedom om dem vid samma tid som han, man vet icke genom hvilken hofintrig, inträdde i pariserkonferensen och dermed skördade frukterna af en politik, som ej förtjenat denna i overksamhet förvärfvade lager. Sådana eländiga manövrer, som depeschstölden i Potsdam, hafva föröfrigt säkert blifvit gjorda hundra gånger sedan den trolösa och menediga reaktionen 1849. Blott med lögn och bedrägeri kunde junkerpartiet få fast fot i den nordiska intelligensens land, men dess medel och vägar hafva sällan blifvit så eklatant framdragna i ljuset. Hemlighet och brott i mörkret äro garantierna för dess makt. Men nu har en af de sorgfälligt dolda pestbölderna en gång gått upp och uppenbarat för den preussiska och tyska allmänheten den förruttnelse, hvaruti Fredrik den stores verk öfvergått. Den som vill se huru det hämnar sig sjelf att öfvergifva en naturlig, folklig utveckling, och hvarthän junkerregimentet leder, den må skåda Preussen. Här förefunnos alla elementer för en sann och verklig nationel tillvaro. En vida spridd allmän bildning, de lägre klasserna mera kunniga än någorstädes eljest, ett arbetsamt industriöst borgarstånd, vackra higtoriska minnen, högre upp mycket vetande och intelligene, vetenskapen framträngande så djerft, som det kunde väntas af det land, hvilket varit den rena förnuftskritikens och den himmelsstormande hegelska filosofiens vagga, vidare öfvertygelsen hos hvar och en enskilt och alla i gemen, att detta land representerar och bör sammansmälta med Tyskland, — med sådana tecken till lycka, välstånd och makt gick Preussen i striden 1848; — och hvad se vi nu efter knappt sex år af junkervälde och junkertillställningar? Förhållandet lika med det som var i Frankrike mot slutet af Ludvig Filips korruption; processer, som erinra. om halsbandsaken under Ludvig XVI och om de försoffade. bourbonernas sämsta dagar; en allmän känsla af äckel vid den inre förruttnelsen; skatterna hvarje år ökade och, under: det de privilegierade fått lättade bördor, tyngden deraf vältrad på de lägre klassernas skuldror; höga embetsmän, de der någon gång vilja utöfva sitt embete utan anseende till person mördade af de öfvermodiga adliga . officerarne; konungens ministrar och närmaste. vänner utspionerande hvarandra och bortstjälande hvarandras bref; intet-sägande.; kamrar; polisstaten i full blomstring, men så att endast junkrarne deraf hafva nytta; — denna bild framställer Preussen, sedan nu korsriddarne alltifrån 1849 hafva inpräglat sina läror genom sin tidning, regerat genom sina prokonsuler såsom provinsguvernörer, och korrumperat med alla den byzantinska politikens usla och vanhederliga medel! Ännu för få veckor sedan skulle kanske denna skildring synts öfverdrifven för den utländske läsaren. Men nu sedan Hinckeldeys duell, von Raumers hemlighetsfulla sjelfmord och isynnerhet den illa beryktade depeschstölden i Potsdam äro kända fakta, så hafva vi snarare icke nog bjert framställt sanningen i detta sorgeqväde öfver det arma Preussen. Synnerligen karakteristiskt är det, hurusom junkrarne, der de fått öfvertag, förstå att på franskt sätt göra pressen stum. Vid Rhen äro, som bekant, tidningarne spaka nog. De flesta hafva låtit oktrojera på sig en redaktör med så och så stort underhåll från den hemliga poliskassan. Blott Kölnische Zeitung har hittills bevarat sig för den regeringsredaktion, som varit henne tillämnad, och sökt genom stor försigtighet och återhållsamhet rädda sin tillvaro. I Hinekeldeyaffären har hon också inskränkt sig tiil citater ur Berlinertidningarne, och likväl lopp hon åter en icke ringa fara för dessa under berlinerpolisens ögon utkomna upplysningar. Hr Kleist-Retzow, Rhenprovinsens prokonsulguvernör, som svurit döden åt Kölnische Zeitung för hennes återstod af oberoende, har låtit underrätta alla rhenländska tidningar att i fråga om Hinckeldey-angelägenheten inskränka sig till det faktiska, undvika hvarje reflexion och i synnerhet icke taga parti för den dödade polispresidenten ! Och hvad se vi i följd af depeschstölden? Edra läsare hafva haft omständigheterna för ögonen. Den ofantliga sensation, som de åstadkommit i alla de olika samhällslagren, är er bekant. Dessa saker göra domstolsransakning oundviklig, så vida ännu en gnista af rättskänsla finnes i Preussen, och likväl har undersökningen åter blifvit inställd. Emot hr Seiffart, öfverräknekammarens WVicepresident, hvilken genom sin, efter hvad jag hör, I Aftonbladet till sitt väsentliga innehåll aftryckta berättelse upptäckt hr v. Manteuffels smygvägar, har disciplinärundersökning blifvit börjad. Polisen håller husvisitationer 1 Berlin för att utröna, hvem som utspridt flygskriften af d. 17 Mars, i hvilken hr Seciffarts redogörelse för saken var upptagen, men om någon laglig undersökning är ingalunda fråga. Man vet tvärtom, att den på högre befallning blitvit nedlagd. Så går det i ett land, der hrr Stahls och Gerlachs teorier blifva tillämpade. Lyster det väl andra nationer att anförtro junkrarne sina angelägenheter och hjelpa en förfallen adel till herraväldet? Den ur kastväsendets och privilegieregimentets anskämda andedrägt utgångna korruptionen har tyvärr angripit alla kretsar, och vensterns vanmäktiga protester kunna ingenting numera deremot uträtta. Tyvärr har oppositionen äfven i detta fall återigen visat, att der luften genom förruttnelseomständigheter blifvit mefitisk, der går äfven mannamodet och den borgerliga sjelfständigheten förlorade. Till följd af den anonyma spridningen af flygs skriften den 17 Mars, hade hos hr Molinari en husvisitation skett. Hr Molinari är president i handelskammaren i Breslau, en ganska rik bankir och deputerad,: tillhörande venstern. Nu hade då oppositionen tillfälle att bringa saken på tribunen och att tvinga tidningarne att dermed sysselsätta sig. Ja, polisen ångrade sio efteråt och. egökte oennam indirekta