Aftonbladet – 5 april 1856, sida 3

vald alttora negrefna, varat follde at sl ar dem rymde till skogarne och de öfrige med polisens tillhjelp transporterades til. Sardam. En politisk rättegång i del nuvarande Frankrike. En politisk rättegång har nyligen i Frankrike väckt den högsta upptbärksamhet och senast i högsta instansen blifvit afgjord på ett sätt, som vittnar icke allenast huru småaktigt och till det yttersta de stränga tryckfrihetslagarne tillämpas i nämde land, titan ock huru sjelfva principen af den allmänna valrätt, som dock utgör enda grunden för Napoleons anspråk och hvilken han i alla sihä tal så skrytsamt hyllat, i sjelfva verkligheten aktas. Då vi förut etidast meddelat en kortare notis om denna märkliga rättegång, vilja vi här lemna en närmare redogörelse derför. Enligt ett i Frankrike allmänt gängse bruk tryckas och utdelas vid valen listor, icke innehållande antiat än kandidaternas hamn. I Jalla länder, der ett verkligt representativt system gjort sig gällande, anses valens frihet icke blott såsom den dyrbaraste politiska rätI tighet för folket, utan ock såsom innebärande den högsta säkerhet för regeringen, så framt denna ej vill stå alldeles isolerad, utan verkligen stödjas af folkviljan, hvars mening genom valen bör inhämtas. Riktigheten af denna sats är så i ögonen fallande, att den ej hel: ler i det nuvarande Frankrike i sin allmänhet blifvit bestridd. Men vid tillämpningen, och sedan regering n under de sista åren funj nit för godt att sjelf uppställa kandidater vid valen, och sålunda uppträdt som politisk part, hvilket borde ha föranledt en ännu större j allmän frihet vid valen, ha maktens organer I sökt inskränka och förlama ofvannämde bruk af tryckta vallistor derigenom, att de förklarat detsamma stå i strid med 6:te artikeln i lagen af den 27 Juli 1849, som förbjuder kringspridandet af böcker, skrifter och broschyrer, utan prefektens, d. ä. landshöfdingens, tillåtelse. Nu synes väl syftet med denna under repuI bliken utfärdade lag vara tämligen klart, nemligen att förhindra utdelandet af dåliga skrifter samt spridandet af samhällsvådliga läror, äfvensom uttrycket skrifter här svårligen kan anses användbart på annat än förståndsprodukter, på en följd af ideer, helst samma lag talar om förhindrandet af de förbrytelser, som små skrifter eller broschyrer kunna innehällan. Men allt detta har ej afhållit de kejserlige åklagarne från att inför domstolarne beifra något, hvaruti deras kejserliga väderkorn uppspärat en ny art af brott. Gängen af det mål, som gifvit oss anledning till dessa anmärkningar, är i korthet följande : Förlidet år hade hrr Palun och Brun, elektorer och kandidater till municipalrådet i Avignon, till åtskilliga andra elektorer lemnat tryckta vallistor, innehållande deras egna och andra kandidaters namn. Instämda af äklagaremakten för utdelning af tryckta skrifter utar förut sökt och erhållen tillåtelse, hafva de blifvit frikända, icke blott af tribunalet i Avignon, utan äfven af den högre domstolen i Carpentras och kejserliga hofrätten i Aix, genom hvilka alla instanser de ihärdigt förföljts af de kejserlige prokuratorerna, hvilka slutligen sökt ändring hos högsta domstolen eller den så kallade kassationsdomstolen i Paris. Under tiden har målet med spänd uppmärksamhet följts af den frisinnade franska pressen, som, så vidt detta under nuvarande förhållanden kan ske, i full dager framställt, icke blott dess juridiska, utan ock dess moraliska och politiska sida. Den har visat, att hvarje val förutsätter en pröfning ; att den senare ej mindre än det förra måste vara fri, och att i följd deraf inga band böra påläggas omdömet öfver personer, eller medlen att om dessa inhämta kännedom. Kassationsdomstolen i Paris bar emellertid nu under hr Troplongs ordförandeskap och efter öfverläggningar, som räckte i tvenne dagar, den 25 och 26 Mars, kommit till det resultat, att förbudet emot skrifters spridande vore fullt tillämpligt på utdelandet af tryckta valsedlar, och på sådan grund upphäft hofrättens i Aix frikännande dom. Denna utgång afsaken ger ctt tämligen klart begrepp om den ståndpunkt på hvilken högsta domaremakten i Frankrike under Napoleon III befinner sig, dess ställning till styrelsen, och den scnares åsigter om tryckfrihet och valfrihet. Efter en dylik företeelse må man väl med en utmärkt fransk publicist fråga, huruvida efter dylika rättsgrundsatsers tillämpning det vore bättre och ärligare, att regeringen helt enkelt sjelf omedelbart fungerade som elektor, enär man i Frankrike ej längre synes lefva under systemet af den blott till skenet erkända allmänna rösträtten, utan under ett helt annat system, det nemligen, som består i ett allmänt jakande till regeringens beslut. arken Välgörenhet Berättelse om barnsjukhuset på Kungshol