Aftonbladet – 5 april 1856, sida 3

vi halva ai en biana nutfvudstadens axtade läkare emottagit en uppsats i detta ämne, hvaraf vi här medäcla Början, och söm vi i låga oss friheten företrädesvs rekommendera : i: ske blott uppmär samhet, utan om m varliga behbjertandes 1. Det finnes säkerligen ingen moralisk makt starkare än modet. I början vanligtvis missaktadt och förlöjligadt, bemäktigar det sig innan kort alla sintich oc r under sih Jerhspira äfven den mest motsträfvige. Detherrskar godtyckligt och åtnjuter en nästån gudomlig dyrkan. För dess nyck försakar barnet sina lekar och gubben sin hvila; ärbarheten låter doket falla, och blygsamheten rodnar icke för de blottade formerna. De flesta klandra denna svaghet och äro missnöjda der: öfver, men de kunna icke slita sig ur den irollkrets, som omsluter dem. Modets omvexlingar, ehuru till en viss grad utvisande civilisationens utveckling och den rådande tidsandans inflytande på seder och tänkesätt, äro dock icke ensamt deraf beroende. Det är någonting annat, som orsakar dessa modets nyckfulla skiftningar: kanske blott ett hos menniskan inneboende tanklöst. härmningsbegär. Sålunda kan man visserligen icke neka, att femtonde århundradets stela och allvarliga fruntimmersdrägter gifva en föreställning om den stränga sedlighet, som anses då hafva va it rådande: att Ludvig en XIV:s och ännu mera Ludvig den XV:s lättsinniga tidevarf afspeglar sig uti då herskande lysande och retande moder, och att fe nuvarande vida och hängande rianskliderna äto fullt öfverenstämmande med våra ungherrars vårdslösa obesvärade sätt att skicka sig; likväl skönjer man häruti den förfinade smak och det förädlade konstsinne, som böra åtfölja en stegrad civilisation. Men icke blott smaken uppoffras för modet, äfven helsan undergräfves stundom för att tillfredsställa dess fordringar. Hvarje läkare har deraf en sorglig erfarenhet, och det synes vara af största vigt, att den stora allmänhetens uppmärksamhet blir riktad åt detta håll, på det man icke försent må ångra, att hafva skattat åt därskapen och flärden. Jag vill derföre försöka visa det verkligen för helsan skadliga uti åtskilliga moder, icke så mycket i förhoppning, att deruti kunna vinna någon ändring, utan blott på det ingen må vara i okunnighet om de vådor han underkastar sig för tillfredsställelsen att vara på modet. Hvad som först faller i ögonen är den moderna lilla fruntimmershatten. Man kan icke neka, att den egnar sig ganska väl att framhälla ett täckt och ungdomligt ansi.te: att den, i likhet med värdshusjungfrurnas små bindmössor, bidrager att förläna egarinnan en! viss anstrykning af behagligt koketteri och! således kan vara rätt rolig att bära. Men detta måste dock vara under förutsättning att lätta sefirer leka med de ofängslade lockarne, och icke, såsom hos oss, att de slitas af Bores stelfrusna fingrar. I Paris kunna derföre dessa små hattar vara vackra oah smakfulla; hos oss åter bifva de löjliga och derföre fula. Var rädd om hjessan), är en allmän försigtighetsuppmaning, en sundhetsregel, i likhet med många andra dylika troligen uppkommen genom långvarig erfarenhet i förening med ett slags instinktartad känsla af hvad som är för helsan menligt. Sålunda är man t. ex. mera rädd för följderna af ett slag ; öfver bjessan, än på något annat ställe af hufvudet, och mången tror på uppkomsten af åtskilliga sjukdomar i följd af uraktlåtenhet ; att i tid hafva betäckt en kalhjessa med en peruk, en kalott o. s. v. Dessa föreställningar äro äfven grundade på ganska goda skäl, ! och många af de fruntimmer, hvilka nu glädja sig åt sin lilla moderna hatt, skola förr eller senare få ytterligare bekräftelse på den gamla folktron, då obotliga sjukdomar följa på nöjet att hafva varit riktigt modern. Orsaken att hjesstrakten är ömtåligare än åtskilliga andra delar af hufvudet är icke den, att hufvudskålsbenen der äro tunnare än an-. norstädes och således icke kunna lemna den underliggande hjernan tillräckligt skydd. Förhållandet är till och med motsatt. Deremot äro de organer, som betäckas af hjessan, af största vigt och betydelse, hvarföre äverkningar å denna trakt af hufvudet gemenligen hafva till följd större rubbningar i hela organismens harmoniska förrättningar. Här återfinna vi nemligen de fina nervrör, hvilka i oräknelig mängd utbreda sig och bilda denna pannans och framhufvudets vackra rundning, som utmärker förståndets och den af ingen tid och intet rum bundna tankens helgedom. Huru dessa fina organer egentligen åstadkomma sina förvånande verkningar har ingen disektionsknif och intet mikroskop förmått lägga i dagen; vi veta blott att dem förutan nedsjunker menniskan till likhet med djuren. Ibland andra vigtiga partier, som här hafva sitt säte, är äfven centralorganet för synförmågan. Om detta organ undergår någon sjuklig förändring, så inverkar det i mer eller mindre mån på synen, som deraf mattas, fördunklas och försvinner. Det är således ganska lätt att inse de möjliga följderna af hjesstraktens blottställande för skadliga yttre inflytanden, hvaribland rubbningar i själsförmögenheterna, försvagadt minne och uppfattningsförmåga samt förminskad eller förlorad syn icke böra räknas till sällsyntheterna. En fortfarande fkylning af hjesstrakten måste således ovilkorligen verka i hög grad skadligt på de underliggande vigtiga delarne och den moderna hatten i följd deraf blifva en orsak till många lidanden. Jag känner väl ännu icke något fall, der detta mod förorsakat verklig galenskap; men om det skulle bibehålla sig ännu några år, så fruktar jag att de qvinliga dårskaperna derigenom skulle tilltaga i intensitet. Plågsam rheumatisk hufvudvärk och förminskad synförmåga har jag icke så sällan påträffat, tydligen förorsakade af detta onaturliga mod. En annan oläcenhet. den våra damer tarde