Aftonbladet – 5 april 1856, sida 2

——— WW — !!? ——LVV—A dotter, återtog min vän; lilla Lina med det vackra ljusa håret. Ja visst... nå, hvad är det med henne ?x I dag stod hon inför kämnersrätten, anklagad och häktad för barnamord ... Jag satt vid protokollet, tillade han djupt upprörd, allt vittnade emot henne, utom mitt barndomsminne, som omöjligen kunde tro Henne: skyldig. Och modren? lefver ännu den arma modren ? utbrast jag lika upprörd: Ja, tyvärr! äfven hon var uppess. det var en syn, som kunde jaga blodet ur hjertat och: märgen ur benen... Tårarne öfver de lefvande äro bittrare än öfver de döda! Utan att vexla ett ord, gingo vilånga stunden bredvid hvarandra. O! hvarföre fick hon icke läggas i samma oraf som systerns! utbrast slutligen min vän. Vi tyckte, att det var hårdt nog för den arma modren, när vi buro bort hennes ena barn, svarade jag. Det förefaller oss så förfärligt, när döden skördar blommorna midt i vårens och sommarens ro, yttrade vännen; men man har orätt. Ja, man har orätt, ty att dö i ungdomen är afundsvärdt. Är det icke att föra med sig grafven alla sina illusioner? Är det icke att, lik Österns konung, begrafva sig med sina perlor, sina skatter, sin hela timliga lycka? Ett stycke af Gutenbergs bektryckeripress. Vid gräfning för ombyggnad af en källare i Hof zum Inngen (Gutenbergs första tryckerilokal) i Mainz gjordes den 22 sistl. Mars ett fynd af historiskt värde. Man fann nemligen en tvärslå till en boktryckeripress, som måste hafva tillhört boktryckerikonstens uppfinnare Johann Gutenberg, ty bokstäfverna J. G. och årtalet 1441 finnas inskurna i träet, och midtpå finnes, såsom vanligt var vid de äldsta pressarnes konstruktion, en skrufmutter för skrufven.