Aftonbladet – 5 april 1856, sida 2

Jag kan inte hjelpa det, svarade likbjudaren; begge dessa herrar äro ryttmästare vid borgerskapets kavalleri, men skräddarens fullmakt är ett år, tio månader och fem dagar äldre än bryggarens. Men besinna då, invände slägtingen, att bryggaren S är en af de rikaste och mest atisedde inom församlingen ... han har ett af de större bryggerierna och bestämdt det största bränneriet, och dessutom ... Jag bär den största vördnad för ryttmästar S, inföll likbjudaren; men kunglig majestäts nådiga rangrulla är klar och tydlig, och det är min ovilkorliga skyldighet att i djupaste underdånighet ställa mig densamma till efterrättelse. Hur skulle det väl gå med ordning och skick här i verlden, om ej Kongl. Maj:ts nådiga rangrulla respekterades? Jag vet ej huru denna ordvexling slutades, ty jag och mina kamrater buro i detsamma kistan ur rummet. Men ännu en gång föll min blick på modren, som fortfarande låg på knä med Lina i sin famn. Evige, barmhertige Gud! hörde jag henne ropa; låt mig åtminstone få behålla henne ! lnge talades i skolan om den stackars modern. Vi tänkte dervid på våra egna mödrar, och det föreföll oss nästan ljuft att dö vid tanken på att bli föremål för så mycken saknad och så många heliga tårar. Många år derefter mötte jag på Norrbro en ungdomsvän, som var extra notarie i Stockholms dåvarande kämnersrätt. Hör du, sade han till mig, kommer du ihåg fru K., som under vår skoltid bodde vid Klara Norra Kyrkogata och hvars dotter vi då buro till grafven ? : Ja,, svarade jag efter någon stunds eftertänkande. Då bör du äfven minnas hennes andra